> voilá- en tidning.

Min första tidning är nu klar! Score!

En tjugosidig tabloid som distribueras med Dagbladet och Vårt Land. Spexigt värre.

Äntligen klar. Var tvungen att förlänga det med en dag, bookade in det allra sista säljet halvsju på måndagskvällen.

Men än är det inte över, i måndagskväll sändes det allra sista över till design och nu skapas det för fulla muggar.

Idag fick jag hålla ett utprintat utkast. Mäktigt. Korrektur och kvalitetschecken gjorde ikväll. Och imorgon klockan 10 går

tidningen till tryck! Voilá. Magi. Mitt första projekt som projektledare med bilaget "Livets Höst 8" är nu avslutat!

Och samtidigt som jag håller på att closa Livets Höst har jag nu påbörjat nästa tidning vid namn "Personal & Rekrytering".

En B2B tidning som vänder sig till ledare, arbetsgivare och högutbildade arbetstagare och den kommer att distribueras i
Dagens Näringsliv och Ukeavisens Ledelse i slutet på augusti.

Ett spännande projekt och tema, men oj så svårt.

Försöker nu sakta med säkert klättra över de höga hindren som känns milslånga på bara min andra dag med projektet...

Men visst, inget ska visst vara lätt i livet.

Eller som gugge en gång citerade, "If you think you have control over your life.. ..you're not living fast enough"

> www.festplutonen.se

Till er från mig. Tack för sången i telefonen!

Festplutonen öppnade mitt samtal med att i kör och vackra toner sjunga mitt namn. touchy.

> 17 maj

Den 17 maj var inte bara norges nationaldag utan också bicks tjugoårsdag.

> Sykkel.

Eftersom att cykel på norsk stavas sykkel.

Kan jag då dra slutsatsen av att Stockholm på norsk stavas Ctokkholm

> Konstfack och Grönan i Sthlm.

På flyget på väg till Stockholm glider bland annat min mobil ut ur väskan.

Detta upptäcker jag först på mark när planet redan lyft vidare till Östersund.

Kul. Ännu en mobil borta. Och denna gång är det faktiskt inte mitt fel. Utan jag skyller på

flygvärdinnan som tog hand om min väska eftersom att jag satt vid nödutgången och

inte fick ha en väska vid mina fötter...

Jag håller tummarna på att världen är full av snälla människor som lämnar in ting till hittegods.



På flygplatsen tillbaka till Oslo, togs jag fast på bar och gärning i säkerhetskontrollen

för att ha försökt smuggla med mig en vinflaska. Jag glömde helt av mig att året är efter 9/11

och att vätska inte får tas ombord.

Uschiamig.



Min weekend i Stockholm kan beskrivas med flera fina ord, men jag väljer att använda "alla tiders".

Min weekend i Stockholm var alltså alla tiders och den tillbringades med honom.

Den innehöll lite av varje;

borttapp av personliga tillhörigheter, flygförseningar, vin och dans med hans vänner, beundran och beskådning på Konstfacks

vårutställning, skratt, turer med tuben, kronärtskocka, kärlek, en hisnande åktur med Jetline på Gröna Lund, lingonbröd med tomat,

tax-free shopping, sommarkrysset, digg till MTV, mys, och inte minst innehölll helgen en tur med nattbussen.



Fräckast var Jason Mraz live (hann se 1 sekund av honom), men stoltast är jag nog över att jag är obesegrad i brottning.

> Hur många timmar sov jag i natt?

Dagens ljus var att besöka Else Syse, förre detta statsministerfrun i hennes lägenhet som sträcker sig på fingerlösa kvadratmeter. Det var mäktigt. Denna gången besökte jag henne för att ta ett porträttkort av henne. Hon är en vacker dam i sina bästa år och hon hade piffat till sig extra mycket inför kortet. Hur gullig som helst.

> Kontra Kontrollen

Mot dagens slut har jag blivit øverbevisad om att när man tror att man har läget under kontroll, betyder det egentligen att man har läget øver kontrollen, med det menar jag att den kontroll man tycks ha är för stor och lättöverblicklig, vilket i slutändan resulterar i att man blickar förbi de fallgropar som ligger och väntar på att bli upptäckta.


Då jag såg fram emot att få avnjuta en välførtjænt ledig fredag, måste jag nu erkänna før mig sjælv att min fredag kommer att tillbringas åter igen på den röda kontorsstol jag lyckats forma i 6 veckor.

> sniff, sniff.

Om du skulle fråga mig vilka tre dofter som ständigt skulle förfölja mig, skulle jag svarat, vanilj, blomster och hav.

> En blixt i Göteborg

Jag kom, jag såg, jag drog.

I lördagskväll, sprang jag från en grillfest- höll på att glömma av tiden- för att hinna med nattbussen till Göteborg.

Med magen full av nertvingad öl, efter att ha förlorat ett vad. (läs. "Kommer aldrig att lära mig att dricka öl") och med en väska tung som sten sprang jag som sjutton till Oslo S och hann precis på sekunden med bussen.

Jag hade spurtat (mer eller mindre) 3 km tidigare den dagen, så varför inte springa lite till tänkte jag.

Efter en natt med avbruten sömn och obekväma säten, vaknade jag slutligen upp i min säng med sängsben i mitt rum på ön.

Borta bra men hemma bäst.

30 timmar efter min Göteborgsankomst är jag nu tillbaka i Oslo igen. Kändes motigt att dra därifrån imorse.

Men nu är jag här. Och en rekordvistelse på 30 timmar är gjord.

Det bara är så, allt är så mycket bättre och mer uppskattat när man gett saker och ting lite distans.

> kiss a frog and you have a blog.

If you have the time, you got the space and if you have the space you have a blog

> när åldern hinner ikapp en.

att farfar är en gammal man är numera fakta. Och att han börjar bli svag och senil är bara sanning.

Och apropå hinna ikapp, så ska jag springa ett lopp idag som löper kring Oslo.

> randigt

Randigt är så himla gulligt som motiv.

Dock är det inte lika kul att lyssna på långrandiga människor.

> pinsamt gmail. pinsamt.

Jag har valt att använda mig av Googles mailtjänst.

En mailstruktur som är organiserad, funktionell och smart.

En tjänst jag är nöjd med och som är diskreta med den kommersiella deltagelsen.

Därför var dagens upptäckt på ett sätt provocerande... fast på ett komiskt sätt.

Ett mail adresserat till mig hade ett innehåll där väsentliga ord i texten var sponsrade.

Med andra ord var nyckelord i texten välvalda av betalande annonsörer.

Det är så här det funkar generellt sätt vad det gäller finansiering av internet/hemsidor om du inte redan fått med dig det.

Förstorar du bilden till vänster kan du se de annonsörer som supportrar mitt mail.

Google är stormrika. Google kan vara kräsna

Vad sjutton gör dessa annonsörerna här då?

Min humoristiska personlighet skrattar åt den sista annonsören. Häst liksom!

Men mina kritiska egenskaper hade högre tankar om Google och deras val av annonser.

Vad tycker du?

> påminnelse

2008

en liten påminnelse om att tårna alltid pekar framåt

men det är alltid tiden som biter dig i hälarna

så spring inte genom livet

utan får du skoskav

så stanna upp

och andas

> there´s always two sides of a story.

> Förord på en söndag.

Ingeborg ringde och väckte mig.

Ingeborg är en käck dam i sina strålande 60 år, en betydelsefull profil i Norges kulturliv då hon varit engagerad till max under sitt yrkesliv och trots pension är hon fortfarande fullt sysselsatt av kulturen i och i samhället av Oslo. Hon ses på glamuorösa fester och på premiärer av filmer. Eftersom att den tidning jag är projektledare för är riktad mot människor över 60 år ansåg jag att denna viljestarka dam skulle ta del av det redaktionella så i två veckor har jag försökt förgäves att få henne att skriva förordet till tidningen som förövrigt går under titeln "Livets Höst" och som distribueras med Dagbladet och Vårt Land i slutet på maj . Men med splittrad respons i virrvarr med ideellt skrivande och farbröder som lever på tjocka plånböcker på grund av hennes ord trodde jag att hoppet var ute. Att hon helt enkelt tackade nej till det ärofyllda uppdraget att skriva 4000 tecken om något inspirerande och relevant för läsaren över sextio år. Så jag gav upp när hon slutade att besvara mina telefonsamtal och när jag inte fick något nytt i inkorgen.


Men Ingeborg ringde och väckte mig.
Och hon sa att hon hade stigit upp tidigt i detta fina väder för att skriva några rader om hennes tankar och tänker nu skicka över det till mig.

Jag blev så glad över att höra hennes beslut, vilket var oerhört oväntat!

Innan jag från början tog kontakt med Ingeborg blev jag varnad för att hon en dam av stål och vilja och är inte rätt för säga ifrån. Detta fick jag naturligtvis uppleva i telefon med henne och nu efter att ha läst hennes text är jag lite orolig för att hon är lite väl aggresiv...

Det jag är lite stressad över denna vackra söndagsmorgon är att den text hon levererade varken följer eller stämmer överens med de riktlinjer jag punkterade upp...

Denna pingla vid namn Ingeborg är en dam som inte låter sig hållas innanför ramarna, vilket får mig att le. Och vilket jag förstår att många människor blir frustrerade på. Men jag ler. Jag ler för att hon förvånade mig och för att hon inte tänker förhålla sig till de hänvisningar som fåtts

Och jag ler för att hon i sitt fullspäckade schema slutligen tog sig tid att skriva till min tidning.

Så jag låter denna ståltant att avsluta förordet med "Vi i Den Tredje Alder må rope ut, reagere og delta."



Och jag avslutar detta inlägg med att påminna oss i den yngre generationen att vi har mycket kvar att lära oss om livet och att det oförutsägbara väntar runt hörnet.

> morgonstund med guld i mun.

Att somna bredvid den person man hela tiden tänker på kan jag med vackra ord beskriva något fint.

Men att vakna upp med den man gillar är obeskrivlig.

> white.

Om jag skulle få välja en färg, vilken färg som helst av regnbågens alla färger, hade jag valt vitt.

Det svåra är att den vita färgen inte går att finna i regnbågen.

Hur jag än letar och letar kommer jag aldrig att upptäcka någon vit färg.

Betyder detta att jag i mitt liv kan leta och leta efter något annat lika oförutsägbart som den vita färgen utan att varken finna länk eller svar?




Förresten,

hur kan jag vara så säker på att färgen vitt ens existerar om ingen annan kan se det i regnbågen?

> 1 maj.

Är det valborgsmässoafton eller är det arbetarnasdag?

Är det arbetarna man bränner på bål eller arbetar man på valborg?

> Vem vill inte bli miljonär?

Alltså, detta clip är ju bara så löjligt kul.

> Måndag, en dag før tal.

Jag lovar, jag var inte matematiker i mitt förra liv.

Jag lovar, jag kommer aldrig att syssla med tal i mitt nästa liv.

Jag lovar, jag ska aldrig gnälla mer.

> Don`t be afraid.

Herren är här, var inte rädda.

1 Sam. 9, 15 f. 10


Evert kommer snart, var inte rädd.

20 My. 9, 14 f. 1987

> måndagsbarn.

Alla har vi åsikter. Alla har vi synpunkter. Alla gör vi fel någon gång.

Visst är det då lustigt att det oftast är andra som har åsikter och synpunkter på andra.

Och visst är det märkligt att det alltid är de andra som tycker att andra gör fel.

Lite som fröken Maggio beskriver i sin låt.

> en ofrivillig söndag.

Problem 1. Vem snodde solen? Tillskillnad från de andra dagarna har jag just vaknat upp till regn.

Problem 2. Jag vaknade med en blåsa som snart skulle exploderas, sprang in på toa och till min fasa upptäcker

jag att toaletten är trasig. Bokstavligen talat.Hinkar står på golvet fyllda med vatten. Tanken är tömd.

Spolfunktionen ligger inte där den ska, utan på golvet i två delar. Den översta delen av toaletten är borta och kollar man ner i tanken är allt man ser misär.

Problem 3. Jag är hungrig som en varg. Och när jag äter måste det vara rent omkring mig.

Men jag drar mig för att äta för att bilderna på toaletten och köket sitter i bakhuvudet. Det är snuskigt, äckligt och vidrigt.

Och inte minst klistrigt om mina barfota fötter. Magen kurrar och jag är inte den som är den.

Alltså är jag inte den som festade hårt till klockan 05 utan jag är den som gick och la sig kl.02 efter två glas vin.

Problem 4. Jag måste tvätta vitt. Min undran är om man kan tvätta vita kläder med ett tvättmedel där det står "till kulört tvätt".
Jag vill inte ha rosa kläder och jag vågar inte fråga någon.

Problem 5. Det är 53 mil till Stockholm. Vilket egentligen inte är ett problem. För siffran 53 är bara ett tal...

Problem 6. Min visdomstand ger värkar för typ femte gången. I fem perioder under två år har jag lidit av en tand som försöker spränga sig igenom tandköttet. Fattar inte tanden att det är brist på plats? Och fattar den inte att jag inte behöver en tand som bekräftelse på att jag är vis?

Problem 7. Jag är inget stort fan av saker på golvet. Och just nu så står det oändligt massa saker på golvet. Men jag kan inte städa bort det. För då städar jag bort en person som jag lovat bo här tills han hittar något eget.

Problem 8. Var tusan är mitt mobilbatteri? Jo, den har någon. Och inte är det jag. I fredags så lånade jag ut mitt batteri till herr. Någon med en promillehalt som skulle ge en chaufför dödstraff. Jag vaknade upp dagen efter och upptäckte att mobilen var ovanligt lätt. Jag fick med andra ord aldrig tillbaka batteriet. Så nu är jag utan mobil, utan ett batteri och utan kontakt med omvärlden.

Problem 9. Mina högtalare drivs av 4 AA batteri. En skada för miljön och samvetet.

Problem 10. Mitt sista problem på denna fyllesjuka söndag är att jag ger migsjälv sådan fritid att jag har tid att skriva sånt här blajj och ha denna blogg som startsida.

> Friday Night Fever.

Det var ingen snål fest jag var på igår. Jobbet fyllde 4 år och vi hade dagen före slagit ett salgs bombrekord som gav ytterligare en anledning till att fira stort. Och det firades med ett bombkalas. Som pris utöver klirr i kassan fick vi 100 flaskor champagne som var tvunget att drickas upp samma kväll. 2 djs flögs in från Spanien och röda mattan hade rullats ut från ingången. Överallt stod ishinkar och ostbrickan serverades på långbord. Profiler och samarbetspartners i en mix med chefer och VDs. Och vi. Det var ständig kö till toaletten och det röktes i varje fönster. På dansgolvet svettades man och alla små mötesrum var upptagna. En fotograf sprang omkring och alla var glada. Jag hade superkul. Det jag minns av natten det vill säga.

> vi lever.

vi lever och vi vill.

att andas är ett tecken på frid

att blunda är ett tecken på rädsla

att hoppa är ett tecken på vilja

att le är ett tecken på lust

att tänka är ett tecken på existens

och vi alla är ett tecken på liv

och ett liv är en människa.

> snicksnack.

Jag ska bli snickare när jag blir stooor.

> Antingen eller.

Sprang på denna fras idag.

"Melius frangi quam flecti."

Gissar på att det är latin... av något slag.

Bokstäverna tilltalade mig så jag kollade upp översättningen;

"Bättre brytas än böjas."

Intressant. Undrar vad författaren egentligen kan ha menat med detta.

>VaskVecka.

Det var tydligen min städvecka förra veckan.

Vilket jag uppenbarligen missade. Så när jag kom hem från jobbet idag vid 21.00 tiden så var det bara till att smaka på trasan och klämma på dammsugarslangen...

Och böta 50 spänn till kalaskassan fick jag också göra, som straff för missad städvecka.

Men det gör inte så mycket. Jag tycker faktiskt att det är roande att städa. Rätt kul faktiskt.

Och rent samvetesmässigt så känns det väldigt bra att ha skjutit till med de symboliska 50 slantarna för plötsligt känner jag mig delaktig i vår fest på lördag som finansieras i de sammanlagda böter som man får hosta upp efter misskött eller missad städning.

Tänk att en sån liten summa kan göra samvetet förmögen.

Anmärkningsvärt är att vi snart uppe i tusen spänn att festa för.

> Samsung of the Samson

Jag har aldrig tidigare ägt någonting från märket Samsung och nu gör jag plötsligt det.

En röd fickformats-glidare med display och siffror som utsänder farlig strålning var hundradelssekund.

Tjugohundratalets folkmun kallar den för mobil.

Och jag i detta tjugohundratal kallar den för hittegods.

> Min Fågel är Vår Fågel

Den fågel jag hörde kvittra igår hade rätt.

Våren är kommen. Våren är äntligen här!

> Tiden går fort nær man minst anar det.

Redan fredag! Sjukt knäppt att tiden går så fort!

Läskigt! Sjukt läskigt!

Snart är jag 25 och har gått vilse.

Tiden kan gå sjukt och läskigt fort om man inte passar sig.

> I varje fönster...

... av oslos gator finns det något snyggt jag vill ha.

Norrbaggar vet hur man inreder.

Och vi ska inte tala om privathusen.

Norge vet hur man äger.

För att inte tala om bilarna utanför dörrarna.

Norrmännen vet hur man kör.

Och på gatorna råder catwalk

Norskorna och deras herrar vet hur man klär sig.

> Fågeln kvittrade!

Jag hörde just en fågel kvittra! Är de ett vårtecken?
Tror inte jag har hört en fågel kvittra på hela året.

> Björnen av alla Björnar.

Hallegodisen.

> fakk iphone, seniormobilen is the new shit.

Ja, alltså, jag börjar ju att bli gammal, ingen tvivel om saken.

Att vara förberedd på vad komma skall är för mig bara ett sätt att planera i god tid.

Jag är ju nu redan inne på min första fjärdedel av livet. Så det hindrar mig inte från att börja

fundera på en säker ålderdom och intresserad av modern teknik som jag är, finner jag flera

lösningar på att hålla mig uppdaterad inom den loopen.

Så när vissa går ut på krogen och andra laddar ner filmer från piratebay börjar jag att se

över mina behov av åldersanpassade alternativ gällande telefoni. (vilket förvisso är högaktuellt för mig idag).





Detta är den mobil jag tänkte införskaffa, en fräshing i modern etapp med slide-principen.









Och min stationära till hemmet.






































Denna tänkte jag ha i reserv, så när glömskan hinner ifatt mig, har jag alltid en extra.

Eftersom att jag som sagt blir allt mer gråhårigare med tiden så är glömskan bara ett faktum.



































Den här knappsatsen är ju hur käck som helst. Det är ju fan ett geni som ligger bak denna.

Ja, denna tänkte jag shoppa mig när jag glömmer av mina vänners namn men dock inte deras tryne.

> mitt femte sinne

Mina fem sinnen i realtid;


Syn - Mina ögon ser med tunga ögonlock genom ett par glasögon

Hörsel - Öronen hör aggresiv regn smattra utanför fönstret

Smaksinnet - I munnen är flourtabletten snart smält

Luktsinnet - Näsan drar in en doft av tända vaniljljus

Känseln - Jag famlar med händerna och känner besviket av en tom plats precis bredvid mig i sängen



Och du Evert, after rain comes sunshine.

> sidoprojekt som strax blir succé.

Jag önskar mig två saker i födelsedagspresent.

En verktygslåda med hårt innehåll och en symaskin med regnbågens alla trådar.



Firra de bickesket!

> Oregano.

Om jag fick välja en krydda, vilken torrkrydda som helst, hade jag tveklöst valt oregano.




Gugge > du er alltid lika välkommen! Blir lite payback eftersom du aldrig dök upp i helgen!

Axel > hela du är ett undantag!

> Jo,han glänser.

Detta är kul. Och detta har jag precis upptäckt. Svensk stå upp i all sin glans.



Johan Glans mina damer och herrar. Applåd.

> Humor i rutan

Friends och Parlamentet är faktiskt endast de två tv-skärms-slöseri-program som jag kommit på mig själv att skratta åt.

Och då snackar vi skratt. Många program som alla andra skrattar åt kan jag inte ens framkalla ett leende på.

Men med Friends och Parlamentet är saken biff.

> Big No

Jag spyr på människor som plockar fram glajjerna vid minsta solstråle.

Det är fucking freezing ute, vinter, molnigt och den lilla skymt av sol får folk att tro att de har rätt bära solbrillor.

Det ser i mina ögon bara patetiskt ut. Jag kan ha fel, men

Tack vare Wikipedia så kollade jag upp definationen av solglasögon. Och som jag misstänkte är jag inte helt ute och cyklar och följande fakta stärker ytterligare min åsikt;

SÖKORD- SOLGLASÖGON;
Solglasögon daterar sig som mode från tidigt 1900-tal - det lär ha varit Bausch & Lomb som gjorde de första.

Solglasögon används för att skydda ögonen mot det starka ljus som återspeglas av ljusa eller reflekterande ytor i solljus såsom boksidor, snöklädda fält och vattenytor.

Fråga 1, avger solen ett starkt ljus så här års?

Fråga 2, mode? Är fet och ful dunjacka tillsammans med ett par solisar mode?

Fråga 3, är det snö ute?

Om ni svarade Nej på alla 3 frågor så bör ni tänka om innan ni tar med er brillorna ut.

Detta fenomen utspelar sig i alla storstäder. Oslo som Göteborg. Överallt.

> Fredags Pils och Russin

Alltså, Olof, var får du alla terrorord ifrån?

Det ær intressant, men brutalt.

Som Emo- My skulle sæga- Det inte bara brutalt, utan vackert också.

Vad får dig att øvervæga hængandet egentligen?



Nu har jag spist massa russin och snart ær det fredagsøl som står på menyn

Nu ær det helg, och jag ska spendera den i oslo.

Men om sanningen ska fram hade jag hellre velat spendera den i en annan huvudstad....





Typ någon stad som börjar på S...

Hmm, Sydney skulle jag faktiskt valt. haha.

> En Uke

En hel vecka på Mediaplanet har jag nu øverlevt.

Och jag hoppas att jag blir kvar i många veckor till.

Detta ær kul.

Och jag trivs.

> salthalt°

Bland allt blandgodis i godisskålen är det dessa jag plockar ut allra först,

antagligen för att det bara är dessa jag köper...



De är salta och går under namnet balkar. Och de är min favoriter.

> Mr.Az

I dedicate this lovely song (which starts my every lovely morning) to a lovely boy named Evert.

Enjoy.

> Därför gillar jag Gynning.

Kan ni inte hålla med om att hon är käck.

> "Livets Höst"

Vad är det första du tänker på när du hör ordet "Livets Höst" ?

Rabbla allt som du får upp i ditt huvud. Takk.



Och Nej Axel, jag kommer aldrig att gå ner på knä för att varken buga eller säga förlåt.

> f.hitta

Ni har säkert själva varit med om de gånger man börjar på ett ord för att sedan avsluta med ett av ordets synonymer.

Detta fenomen utspelar sig även språk emellan.

Till exempel finns det komiskt nog Svenskar som levt alldeles för länge i Norge som växlar mellan Norska och Svenska.

De märker oftast inte ens av det själva att de pendlar mellan två olika språk.

Till exempel heter det att "Finna" något på norska och att "Hitta" något på svenska.

För att dra ett konkret exempel med vad jag menar så kan jag ta något som inträffade in real life idag.

Två gånger under ett seriöst möte började jag fnissa, den ena gången lite halvt hysteriskt och den andra gången lite mer sansat.

Och detta på grund av att svensken (som bott i Oslo alldeles för länge) skulle säga "Finna" på norska men innan han ens hann komma till den andra bokstaven i ordet hann hans tunga vrida om till modersmålets "Hitta".

Detta resulterade i att han uttalade "hitta" med ett "F"-ljud i början.

Det räckte heller inte med en gångs felsägelse, utan han bjöd på två gångers "fhitta", vilket övertrötta My med pirr i magen uppenbarligen tyckte var så himla roligt att hon skrattade mitt under ett möte angående policy och andra formaliteter.

> April April.

Sorry, har helt glömt av att säga "April, April din dumma sill".

Jag har INTE tatuerat mig och tänker heller ALDRIG göra det.

Axel är lättlurad. Och Olof är inte lättlurad.

Ni andra kan bara... gå och göra något vettigt av era liv.

> Dag 1 på jobb

07.35 i morse gick jag hemifrån för att promenera till jobbet.

Distansen var längre än vad jag beräknat så det slutade med att jag småsprang halva vägen och spurtade upp för 4 våningar.

Väl framme för att göra mitt första goda och ytterst viktiga intryck vart jag lite unken av svett.

(Den hemliga formeln för första dagen på jobbet)

Den första timman gick jag och torkade mig under ögonen och såg till att ingen såg att jag glänste i ansiktet. Bra jobbat My!

Sen lekte jag lite schizo för att göra ett ännu bättre intryck. Jag sa att jag hette My till vissa, Maya till andra och sen slutade det med att jag presenterade mig som Mya (uttal: "my+a") inför alla under frullemötet.

Kan min första dag på mitt första riktiga jobb börja bättre?

Typiskt mig.

Jaja, mitt liv är uppbyggd av pinsamheter, så jag borde vara van, men trots det överraskar jag alltid mig själv.

Hade upplärning hela dagen och slutade kl.17. Som vanligt vet jag inte riktigt vad jag gett mig in på. Hjärnan är maxad med ny information som jag nu måste smälta och framförallt lära mig.

På måndag börjar allvaret som pågår i 6 veckor. Hela vägen från idé till produkt. Jag ska då försöka leka redaktör för en tematidning med 2-4 journalister och 2 designers under mig tillsammans med tusen möjliga annonsörer.

Herre Jissus, vad har jag egentligen gett mig in på.

> Surfbuss till Oslo.

Det är rätt käckt med bussar som har trådlöst internet.

En riktig surfbuss blir resultatet då ju.

Det är bara innehållet med läckra surfkillar som fattas.

Men jag får nöja mig med Per, 37, som veckopendlar som elektriker och

familjen Polack vars två småglin varvar mellan skrik och gråt.

> Bajsnödigt.

Igår kväll vart jag och vänner på Röda Sten och skrattade åt stand-up showen www.bajsnodigt.se.

Det var en pilotscen för oupptäckta komikers som övade sig på nyfiken publik. -Oss.

Några var pinsamma (som tråkade ut publiken med fula läten, grimaser och som helt enkelt dödade oss) och andra var förvånadsvärt duktiga. Sedan så var det någon halv-kändis-B-stand upper som avslutade kvällen då vi drack upp våra sista slattar på de alkoholiga dryckerna som vi sippade på under showens gång.

Det var trevligt. Det krävs nog några gånger för mig att riktigt förstå viss sorts humor.

På min bror och jag avrundade vi det så kallade sällskapet kvällen. En riktigt trevlig kväll då snacket uppdaterades över några glas. Dock kom aldrig bla. Gugge! Fy skäms!

Idag så åker jag upp mot Oslo igen och Mike som varit nere och besökt mig denna helg åker hem till sitt Stockholm igen.

Avsked är aldrig roliga. Och de kommer heller aldrig att bli.

Jag avslutar mitt inlägg med något som komiker Embla sade igår, "Ingenting kan bli bra, bara bättre".

Intressant teori vars innebörd innehåller någon form av sanning i en färglös och luktfri dock vacker form...

Ungefär så som jag känner det.






Olof, du har fel, Justin är en talang... som kanske inte växt ur målbrottet än...

> Fiasco Timbadonna!

Om två ärade nobelpristagare får barn, vad får de då?

- Jo, ett litet geni vid namn Einstein.

Om då två framgångsrika artister får barn med hjälp av en framgångsrik producent, vad tror ni de får då?

- Jo, ett fiasko vid namn Timbadonna



Jag syftar då på Justin, Madonna och Timbalands plåga "4 minutes". För det första, soundet, för det andra, rösterna och vad sjutton tänkte de med när de skrev låten? Varför försöker Madonna sig på ett Gwen Stefani läte "tic tac tic tac".

Det enda som är bra med låten är när Justin sjunger "Madonna", hans uttal på namnet är ju bara så hett! Sexigt det vill säga. (Jag vet, jag lät otroligt töntig när jag sa det, men jag har en fling för Justin...)

Är det bara jag som håller med mig själv om att låten är kass och att de förväntningar de skapade på deras projekt cyklade ner i diket?

> Autism eller tandvård?

Inne på Byggnad E tillhörande Mölndals Sjukhus finns det 2 huvudavdelningar med varsin specialistdel.

Det har jag själv klurat ut tack vare texten på dörrarna som man passerar. Närmast entrén har vi till höger "Psykiatri", strax därefter kommer "Specialist Psykiatri, ADHD och Autism". Tredje dörren är "Tandvård" och längst in finner man "Specialisttandvården".

Därför är det extra kul att ha ett extra finurligt och mysteriskt ansiktsuttryck innan man stiger in genom entrén. För strax utanför entrén står en puffande eller "bara-en-nypa-luft" publik.

Hade jag varit dem och stått med en cigg i handen en gång i timman hade jag fördrivit röktiden genom att försöka gissa på varenda besökande om de lider av isning i tänderna eller har ADHD.

Visst är det kul med fördomar och första intryck...

Undrar vart de trodde jag skulle gå.

> Låten som får mina axlar att rycka av glädje...

> Jobblycka

Så fort mobilen ringde under dagen drabbades jag av lätt panik, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller vänta mig om det var Mediaplanet på andra sidan luren. Hela natten hade jag grubblat över konsekvenserna med att skjuta på studierna (planen var att plugga till hösten), men inte kommit fram till något

Tillslut ringde dem...

Jag tror att jag talade från hjärtat när jag tackade JA till jobbet. Jag brukar sällan använda hjärtat så jag vet inte riktigt hur det känns. Men känslan jag kände strax efteråt när jag förstod att jag hade kammat hem jobbet bevisar sig i att jag nog när allt kom omkring faktiskt talade från hjärtat.

(Detta kallas också erövring/besegring för egot vilket är en oundviklig känsla, vilket låter mer My att säga. Men i detta fall var det inte bara för egot, utan det var för lusten och vlljan också)

När jag hade pratat till punkt insåg jag att jag just hade lagt studierna på hyllan för ytterligare ett år. På alltså en millisekund beslutade jag mig om att satsa på jobbet framför studierna. Jag chockade mig själv över att jag kunde ändra mig så snabbt.
Oh my fucking Goodness.



I alla fall. Jag är ofantligt glad, det var många sökande och jag vart nöjd över de hemuppgifter jag fick presentera under andra intervjun.

På måndag börjar jag.

> Splittrad

Jag vet varken ut eller in.

Ett vettigt jobb som jag hade kunnat dö för med en anmärkningsvärd lön eller

plugg på en utbildning jag hade kunnat dö för att komma in/gå på till hösten .

Vad vill jag egentligen?

> Suck.

Jag har världens fulaste säng på rummet. Den är riktigt gräslig. Och den tillhör min nästan lika gräsli.. nä, nu tog jag i lite för hårt. Den tillhör min nästan lika käcka lägenhetskamrat.

Det är en våningsäng med plats för 3 och det är en plåga för ögat. Denna säng är monterad med skruvar. Inget märkvärdigt alls. Och jag har sagt ifrån X antal gånger till min kära lägenhetskamrat att jag inte vill ha sängen på rummet och att jag heller inte tänker köpa den för några tusenlappar, jag har varit väldigt tydlig. Jag har absolut inte varit barsk eller krävande, utan sagt att det inte är någon stress och att jag helt enkelt inte vill ha den.

Så, denna vackra tisdagsförmiddag lovade kamraten att ta hand om den och att den skulle vara borta på studs och innan jag kommer hem.

När jag kommer hem 8 timmar senare upptäcker jag att sängen inte rört en millimeter och i fönstret sitter min kära kamrat med en cigg och mejsel i handen.

Jag frågar vad som står på och hon säger vänligt att hon inte hittade den rätta skruvmejsen... sen drar hon till jobbet.

Jag suckar, blänger på den gräsliga sängen och letar fram en mejsel, efter 10 minuter ligger sängen på golvet i 21 delar och bredvid de fint organiserade brädstyckena ligger en hög skruvar och muttrar.

Hur svårt kan det vara? För mig var det dock bara kul, tycker att det är muntert att leka IKEA montör och har inga alls problem med det.

Men det jag vill ha sagt är att...bahh, jag ska hålla inne med det. Men det är av ren princip att jag blir frustrerad på sånt här.

Hon höll i en stjärnskruvmejsel och i samma låda hon tog den från låg också en plattamejsel vilket fungerade för att få sängen demonterad....



Som straff får hon ett evigt pussel med att montera ihop sängen igen. Det är en komplicerad säng med massor av delar och plats för skruvar... Enklast vore ifall hon var med så att hon kunde förstå och förhoppningsvist minna logiken tills nästa gång hon en vacker dag vill montera ihop den igen.

Men det är inte mitt problem, hon sa till mig att jag fick försöka ta ner den själv (om jag hittade rätt mejsel)...




Är det rätt att ge konsekvenser som straff? Är detta den ljuva musiken av okända och lata kamrater?

> Tatoo!!!

Idag, var en märklig dag.

Jag gick och tatuerade mig. Bara sådär. Helt spontant. Jag hade ett motiv i huvudet.

Och idag fick jag bara klarhet i att det faktiskt är just de motivet jag ville ha på min kropp.

Det blev stort som 3*1 och gick på en obesegrad norsk summa.

Ska lägga upp bilder på den snart.

Det är ett snirkligt ord som är väldigt personligt och avslutningsvist är det en bild på en röd ros.
Trodde att det skulle göra ont, men eftersom att jag inte är rädd för nålar så tyckte jag bara att det var skönt

och det har absolut gett mersmak!

Ska skissa på något mer och se om jag hinner göra det innan 2010.

> Här.

Det kunde ha varit i containern som jag flyttade in i.

Men så är inte fallet. Ni är så lustiga, ni två herrar som drog identiska skämt.

Detta kort togs av Jan i somras. Jag kunde ljugit och sagt att såhär fint väder råder just nu. Men jag avstod.

Ärligheten varar ändå längst.




Gimleveien 21B, 3 etg.

0266 Oslo

> monday morning.

En ny vecka har börjat

och en ny tid har tagit sin start.

Jag är redan en timma sen i allt jag

gör och jag är ganska sicker på att

jag kommer att fortsätta vara sen

tills nästa gång vi ändrar om tiden.

Så, nu kör jag mot Oslo.

En timma senare än beräknat.

> "Lasse Gjerstsen"

Kolla in länken nedan. Kunde dessvärre inte länka den eftersom att den var skyddad från det.

Men copy+paste funktionen är ju alla tiders.

http://www.youtube.com/watch?v=LVCb52iQrfo&feature=related

> 1 vän mindre och 1 förlorad.

Idag sa jag farväl till Jen. Det var ett lättsamt hejdå med ångest över att jag glidit ifrån henne de senaste månaderna.

Imorgon åker hon och AK till Australien på obestämd tid. Jag önskade henne all lycka och hon lovade mig att hon skulle skratta minst en gång om dagen. Vi kramades ett par gånger och jag lovade mig själv att ta hand om mina vänner bättre och framförallt uppskatta dem mer.



Nu packar jag ihop det sista inför flytten till oslo. Så spännande det ska bli med eget rum. Ytterligare ett till rum som jag kan pyssla om, men framförallt ett nytt rum med nya vinklar, utsikt och atmosfär.

Äntligen har jag fått min egen lilla boning som jag från scratch ska få så harmonisk som möjligt. I vitt, trä och naturmaterial.
Det ska vara min lilla oas med plats för ateljé och verkstad, med högt i tak för mina spridda tankar. Det ska vara så minimalistiskt och rofullt som möjligt men samtidigt så personligt. Det ska vara vackra bilder uppsatta med nålar på väggen och jag ska sova på golvet. Så nära jorden som möjligt.


Slutsatsen kan vara att jag måste ha det så minimalistiskt som möjligt eftersom att jag inte tänker släpa med mig en massa jox och högt i tak är det för att det är en gammal sekelskiftsbyggnad och anledningen till att jag sover på madrasser på golvet är för att jag inte tänker skaffa mig en säng...

(Märk ordet "madrasser"- jag är öppen för all form av besök, inte minst av dig Axel)


Ja, anyway. Imorgon tutar jag och kör till Oslo för att sedan köra hem på onsdag igen.

> Hamkam FC Norge

Mimmi och jag hade våra äventyr med det norska fotbollslaget Hamkam i höstas.

Och av Mimmi blev jag idag väckt genom ett komiskt samtal all the way från Bodö (Nord Norge) som berättade att hon just hade sett hela fotbollslaget på flygplatsen (Där hon stod och jobbade med Re:member Card).

Hon hade blivit så nyfiken men samtidigt skäms så mycket att hon hade sprungit in på toa och gömt sig där en stund...

Min morgon började med galna minnen och Mimmis härliga skratt varvat med hennes pinsamma dialekt. (Läs: "Gottländska klingar inte lika fint i allas öron").

Men av samtalet fick jag fram bland det viktigaste- de hade inte förändrats ett dugg.

Jag klickade just in på deras hemsida och fick läsa att de förlorade med 2-0 mot Bodö. Haha, rätt åt dem, då kan deras fruar där hemma sitta och gråta.

> Hemma från Oslo efter hundra år.

Som vanligt har jag svårt att sova på bussar/flyg/tåg/kollektivtrafik.

Vilket är hemskt i längden när allt man bara vill är att tiden ska gå. Och vi alla vet ju att tiden går när man sover... ond ekvation.

Hursomhelst. Igårnatt tog jag mig hem till bror min på Eketrägatan tack vare ett galet och obekvämt taxiåk som jag tänker anmäla.
Den taxichaffisen borde antingen åka hem, eller in i finkan. Den totala kostnaden från Nisse till Eketrä via Wieselgren landade på 350 spänn, normalt sätt betalar jag max 120 och det från Avenyn.

Inte nog med det, taxigubben sa att han bara tog emot kontanter och det fett tokiga var att han inte hade igång taxametern, utan använde sig av ett "fastpris" som steg med 250 spänn bara sådär.

Jäkla gubbe.

När jag hoppade ur taxin efter en hotfull stämning klockan 02.30 på natten mitt på kalla gatan på Hisingen kollade jag på bilen för att se vilket taxibolag han körde för... inte en logo så långt ögat kunde nå. Bara en old taxitakslampa lyste gult.

Jag hann ta de mobilnummer som stog skrivet på sidan (Kom igen, ett 0737-mobilnummer stod tryckt på sidan av den vita bilen!) Och jag hann även ta hans IDnummer.

Nu ska vi se om detta leder någon vart. Han ska bannemej få smaka på sulan. Dektektiv My har fått sitt första uppdrag.

Nu ska vi inte ha några förväntningar, men jag kan se framför mig att jag sitter iklädd en Dolce&Gabbana kostym i Högsta Domstolen för att rättfärdiga fallet med att jag får en mille som skadeersättning.



Men, tillbaka till nuet, idag har jag packat upp och packat ner igen inför min kommande flytt till OSLO. Yeah. Denna gång är det betydligt mer som ska med mig. Och ära vare gud i höjd att jag har en bil att stuva in allt i. Nu slipper jag alla eländiga bussar.

Förutom att ha packat och chillat har jag varit på IKEA och armbågat mig fram bland alla desperatalördagshoppingsfjantar.

Det var jag mot dom. (Hur korkad får man egentligen bli att åka till ett svennemecka på en lördag?)

Jag blev galgar, vaniljdoftljus och förvaringslådor rikare.

Faktum är att den rena och sanna shoppingen till ett rum görs på allt annat än på IKEA. Vem vill ha ett IKEArum från topp till tå? Inte jag! IKEA äger på förvaring och praktiska ting och ling. Men resten är bara snyggtråkigt. Hur kul är det tex. att köpa en gardin för 19:-/m som man sedan kommer få se hos grannen, ungens dagis, tandläkaren, och som kuddar i fikarummet på jobbet. INTE så tillfredsställande för själen.

IKEA är som H&M, välgjorda plagiat i snålmaterial och budgetversion för alla människor på gatan som vill likna varandra.



Ja då var de sagt! Imorgon blir det andra bullar. Pass på Olof, alkisen kanske gömmer sig bakom nästa hörn! Godnatt!

> Fredagsnöje på Oslo Sentralstasjon

> Efter två timmar på Oslo S, kan jag dokumentera vad jag INTE gillar:

- Killar med i fakejackor med fakepäls som ropar perversa saker efter förbipasserande människor

- Högljudda mobilsamtal med pojkvänner

- "Fjårtisar" med inte bara för lite kläder på sig, utan också för små

- Personer som tar hundra servetter till sin take- away mat (En räcker din miljöbov!)

- Tjejer som rakar sina ögonbryn och målar dem i någon snuskig halvcirkelform

- Personer som smygläser OCH viker tidningar i tidningsstället (Ok för att smyläsa, men dödstraff för vikningen)

- Gubbar som stirrar på en och när man själv stirrar tillbaka vänder de inte bort blicken

- Tjejer som tror att Friis väskor är "it" och kan jämföras med lyx

- Barn som klär sig i plagg med Disneyfigurer

- Lodisar med dragvagn

- Tanter med dragvagn

- Töntar som bär sina backpacks på magen (Finns en anledning till att de heter just BACKpack- och nej det finns inga tjuvar!)

- Folk som slänger "plast" i papperssorteringen. (Sen när blev plastpåsen från Seven Eleven papper?)

- Folk som klär sina barn i fula kläder

- Människor som äter ägg på offentlig plats

- Människor som äter på offentlig plats

- Överviktiga människor (nu snackar vi fetma) som överhuvudtaget äter.



> Detta har hänt i min omgivning:

- En bunt amerikanare som efter 15 minuter kommer fram till att "paprika" på norska heter red pepper på engelska

- Lumpenkids som fått helgpermis och som ska hem till mamma

- En tjej med hur stora bröst som helst. Alltså jag menar gigantiska, hon förövrigt var ingen skönhet

- En alkis som frågade vad min dator kostade och om jag verkligen behövde den

- En till alkis som gick omkring med matkassar och pratade för sig själv. Turligt nog pallade han bara att sitta mittemot mig i 30 minuter

- En man sittandes bredvid mig med samma mobil och ringsignal

- En mamma som äter det sista av popcornen tillsammans med sin 6 åriga dotter med glasögon (Förmodar att de varit på bio)

- En gubbe 70+ iklädd en grå Members Only jacka. Respekt farfar. Orginal och respekt.

- Hundratals förortskids iklädd antingen fakekläder a la 2005 eller slappa grå mjukisbyxor





>Detta tänker jag inte göra igen:

- Spendera min fredagkväll på en central/terminal you name it, i varken Oslo, Stockholm eller vilken storstad som helst

- Ta på mig en nyköpt tröja med pricetagen hängandes kvar

- Åka någonstans utan en bok

- Köpa vindruvor utan att tvätta dem (Läs: "Bekämpningsmedel på livsmedel")

- Sitta bredvid en papperskorg

- Missa en buss på grund av en skurk

- Missa en buss överhuvudtaget.



> Detta har jag lärt mig:

- Det finns goda människor. En ung man snubblade över en Burger King pappmugg med innehåll och tro det eller ej, men han böjde sig faktiskt ner och plockade upp BK objektet och slängde det i papperskorgen intill mig.
Jag gav honom ett leende och kände för en sekund att jag var stolt över honom.

Han dock, trodde nog att jag flörtade med honom, för han vände tvärt på riktningen och gick med det långa benet före det andra långt bort från mig.

- Aldrig gå hemifrån med dåligt batteri på mobilen

- Jag har just bekräftat för mig själv att jag verkligen inte klarar av att äta något vettigt i såna här miljöer. Jag blir genast illamående av den äckliga luften som cirkulerar kring mig och min aura, och inte minst vid tanken av alla äckliga människor som genererar till den hemska luften.

- Burger King har längre kö än Mc Donalds

- Oslo S har trådlöst internet via Café Opus (Onödigt för mig att veta eftersom att jag aldrig kommer att missa en buss igen)



Nu är det blott en timma kvar. Yes. Och fråga mig inte hur men jag har redan lyckats fördriva 3 timmar på en träbänk tillsammans med 2 bags och en låda vindruvor, på en offentlig plats vid namn Oslo Sentral Stasjon.


Jag har en fråga till dig. Hur många kalorier innehåller en låda vindruvor?

> Hvorfør din skurk?

Om jag ursäktar mig och jäktar iväg från en trevlig kontraktsskrivning och löper till vännens lägenhet för att slänga ner min skit i väskan för att sedan rusa iväg till trikken och betala en hutlös summa för en enkelbiljett för en stund senare sittandes som på nålar springa tvärs genom stan med två tunga och inte minst otympliga bags tlll bussterminalen och SwebusExpress biljettlucka 8 minuter innan bussens avgång- Då vill jag INTE se en skylt med svarta tuschbokstäver "Tilbake Snart",

Hell No.

Efter så mycket fotvärk, axelsmärtor, och en viss kroppsutsöndring vill man INTE missa bussen.

Big No.

Så nu sitter jag här på terminalen och tröstäter vindruvor och får med tålamod vänta på nästa buss till Götet 4 timmar senare.

Tack till den skurk som bara var tvungen att ta en rökpaus när JAG skulle köpa en biljett.

Jag hade hunnit. Jag hade hunnit. Jag hade hunnit. Jag hade varit hemma 2200 och inte 0200. Jag hade hunnit. Jävla skurk.

> Jobblös VS. Jobb

Schibsted VS. Mediaplanet

> En adress funnen.

Vaknade upp i Oslo med ett leende på läpparna. Mitt boende har löst sig och jag är riktigt riktigt glad.

Nu du far min, nu blir det andra bullar och nu lär du inte få se mig på ett bra tag, eftersom att jag kommer att hålla mig undan dig och din närvaro. Woohauahaha.

Just nu så bor jag hos en kompis från Ålesund. Ett jättefint lägenhetskollektiv har han lyckats hitta tillsammans med sina vänner.

Kommande dagar ska jag installera mig i rummet. Ska hem till ön på fredag, fånga bilen och packa strunt för att sedan köra upp till Oslo på lördag, packa in, packa upp och sedan köra ner till ön på onsdag igen.

Nu är resväskelivet över för en kort tid. 3 månader för att vara exakt.
Jag kan visserligen förlänga om jag så vill också. Vilket jag antagligen kommer att göra.
Tänk Oslo i sommar. Ungefär lika fint som Göteborg är på sommaren. Puhh.



Dock är det kontraktskrivning imorgon. Så än är rummet inte riktigt mitt...

> En adress!!!

YES!!!
Två visningar och två napp.

Fick de bägge rummen jag kollade på. och tackade Ja till ett utav dem.

Och nu är min önskan uppfylld. Jag har numera en adress i Oslo!

MIN LYCKA ÄR TOTAL!!!

Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska vägen.

Och nästa fredag får jag ädelt besök från stockholm vilket gör mig ännu gladare!

> En adress sökes i Oslo!

En brevlåda tack. Med mitt eget namn på.

Less på att packa upp, packa ur, packa ner och packa.

Och nu är jag på jakt efter ett eget rum som jag kan pyssla om och tända levande ljus i.

Om jag känner mig rätt så kommer jag fortsätta att leva som en nomad.

Men för en liten stund vill jag ha en adress. Och självklart i Oslo.

> Till Oslo. Igen.

Så, om några timmar ska jag vakna till en av mina esklingsröster, Jason Mraz, "I´m Yours", för att sedan pickpacka ihop mina sista tillhörigheter inför min snabbisutflykt till Oslo.

Yes, det stämmer, nu ska jag till Oslo igen. För att först och främst skaffa boende.
Har bokat in visningar imorgon och jag hoppas på napp.

Min längtan efter en adress är stooor.

> Tankar om google

Google. En sökmotor. Vår tids virtuella hjärna.

Google har också flera andra tjänster. Blogger. Mail. Webalbum etc.

Men inte bara det. Utan låt mig introducera Google Dating.



By the way, vill du veta vart namnet kommer i från? Klicka.

> education

Så, nu har jag hela morgon och förmiddagen via webben sökt ett niotal utbildningar runt om i landet.

Sen så måste jag leta reda på en brevlåda för att posta ytterligare några ansökningar.

Ni vet, de där papprena som man vill lägga ner extra tid på, med att numrera, vika ihop fint, gema med gem från Designtorget, och viktigast av allt är ju den heliga namnteckningen man först har övat på ett kladdpapper för att sedan överföra den perfekta autografen bredvid dagens datum med en kulspettspenna av 18K guld på linjen. Sen får man ju heller inte glömma bort att posta i ett miljömärkt kuvert och skriva adress och avsändare med samma kulspettspenna.

Vi får väl se om skolledningen är eniga om att snigelposten är mer personligt än webexpressen.

De kanske inte ens lägger märke till besväret man hade med att slicka frimärken med ett färskt tuggummi i munnen.

Och kommer jag inte in på en enda utbildning till hösten 2008, så ska jag börja använda vadderade kuvert till nästa omgång.

Jag kanske ska skvätta på lite parfym på mina ansökningshandlingar det sista jag gör. Det skulle kanske göra susen.

> Räknar dagarna.

10 dagar kvar. Kan inte 10 dagar ha gått när jag vaknar upp i morgon?

> Livet är kort

Hemma igen.

Skönt att vara hemma. Veckan i Sälen var också skön. Livet är skönt.

Och nu i min bekanta miljö på ön är jag konfunderad och snäppet till bekymrad över min situation och höst.

Jag har bråttom. Livet är inte bara skönt, det är kort också.



När jag inte har mycket i tankarna för stunden så brukar jag skapa listor i huvudet.

Och den listan som råder i huvudet just nu är en lista över de värsta känslorna- som jag känner till.

Jag brukar sällan rangordna mina listor, eftersom att jag lider av korttidsminne så brukar jag bara bli förvirrad tillslut...

Hursomhelst, den känsla jag avskyr att känna är otillräcklighet.

Att känna att man är otillräcklig är som att få bortsprängt bägge händerna, en i taget...

Vad är det som orsakar dessa otillräcklighetskänslor då?

Jo, kraven, pressen, förväntningarna, deadlines och "människor-som-påstår-sig-veta-mer-än-en-själv".



Tyst nu My. OK.

> Schnow och schol i Schälen.

Nedan är stunder från min vecka i Sälen.

> Sälen

From Paris to Berlin.

Every disco I get in.

Men min melodi låter lite mer såhär.

From Korea to Sweden

I travel around, hela tiden.



Nu har snart 3 veckor gått sedan jag kom hem från Playan.

Sedan dess har jag hunnit med att flänga runt i Sverige.

Malmö, Kristiansand, Helsingborg, Sthlm, och nu Sälen.

Här i Sälen glittrar nyfallen snö under solen.

Men mina ögon glittrar under en annan breddgrad.

> So Over Sthlm.

Min långhelg i Sthlm är nu över.

Och nu är fjällbussen från tcentralen bookad.

Mot päronen, påsken och stugan.

> Fredrik Snortare och Cecilia Synd

Ja. Det gick över min förväntan bra att kombinera xtra stark antibiotika med smirnoff ice, vin och en romdrink.

Jag skulle vara vit en hel månad efter min GC hemkomst.

Det höll nästintill 2 veckor.

Jag skulle heller inte dricka en promille när jag samtidigt äter Borrealia meddsen.

Det höll i nästan 3 dygn.

Huvudsaken är att jag har kul. Inte sant?

Och det hade jag igår.



Tillsammans med Pena-Penntroll, Modell-Magda, Evert och hans vän (Va faen hette han nu igen?)

så drack vi drinkar hos Dennis på Mellow, som gick barskolan nere på GC och

som nu jobbar bakom baren på en TikiTiki bar på Östermalm..

Exotiska drinkar är mmm.

> Estocholmo

Stockholm är fint. Trots att det är grått och lite duggit.

Stockholm är stort och jag går vilse bland alla Tbanor.

Men jag är sååå glad att jag är här. Riktigt förnöjd.

I morgon blir det utgång med Tina Turner och annat folk.

Det kommer bli bra.

Ska bara se till att bli fullt frisk tills dess.

> Hjälp mottaget.

Det var inte malaria.

Det var borrealia.

Åtminstone behandlas jag mot borrealia.

Det var ett styggt litet spanskt kryp som bet mig på ankeln.

Och nu 2 veckor senare har det svullnat upp för typ 4 gången.

Ouch.

Efter 5 minuter i Herr Doktor Eistrand närvaro och 1 timma i hans väntrum då jag bläddrade i otaliga tidningar och

minglade bland alla hostande dinosaurier (65+) är jag nu slutligen under behandling.


(Jag läser spalten "biverkningar" för nöjets skull;

"Magbesvär, främst illamående, diarré förekommer.

Hudutslag, nässelutlag, blodildsförändring

Klåda i underlivet kan uppstå samt svampinfektion.

Vit beläggning i munnen, främst på tungan, kan även orsaka svampinfektion.

Tack och lov att feber och tjocktarmsinflammation står som sällsynt.)




Och i morgon åker jag till Hufvudstaden af Svea Rike.

> Doktor Hjälp!

Jag måste till doktorn. Jag har fått malaria!

Och jag är inte ett dugg hypokondrisk!

> regndåre

Ser du regnbågen som gömmer sig?

After rain comes sunshine.


After iPhone 1.0 comes iPhone 2.0

> Jobbsök

Fick mersmak av mina 3 praktikdagar bakom bar.

Vilket nu innebär att jag tänker hålla gluggarna öppna efter barjobb.

Tills dess tänker jag skicka ut lite jobbannonser för att visa mitt intresse.



x

En kvinnlig bartender söker jobb.

Gillar kvällspromenader, så jag jobbar gärna OB.

Kollegor inget hinder.



x

En pingla i sina bästa år med vårdat yttre söker jobb som bartender.

Kan dansa och sjunga karaoke om så önskas.

171cm med allt annat än undernärd kroppsfigur.

Endast seriösa svar.



x

RomCola? VodkaSprite?

En avancerad bartender söker jobb på nattklubb.

Dricks är inga problem i min C-kupa.



x

Anställ mig idag och du gör det rätta.

Är numera nykteriskt.

Skicka svar till:
Alkolisternas Rehab Center

409 82 Flaskhals





Håll utkik.

> 138 Dagar.

Eller var det 183 dagar?

Hursomhelst.

Det är titeln på en SVT serie som ska sändas i höst.

Ta en titt Maj-Britt!

Adios Amigo.

> Skåne blev sjukhus.

En helhelg i Malmö och Helsingborg var inplanerat.

Mamma skulle jobba i Malmö, och jag skulle få klara mig själv, men tillsammans körde vi ner.

Fredagskvällen började bra i en lägenhet på Sergelsväg där jag också fick visa lite bartendermanöverur.

Lördagsmorgonen vred sig i magen när jag vaknar vrålförkyld med en hosta likt en övergiven säl och som pricken över i:et denna soliga morgon vaknar jag med igenkleggade ögon. Om ni undrar, så var färgen grön på detta "klegg".

Men med envisan i behåll traskade jag ut på stan för att göra en del inköp.

Och allteftersom dagen artar sig (näsdroppar inhaleras, halsduk sveps om i strypgrepp och plastkorten gnider gnistor av alla köp) kommer den till en vändpunkt.

Mormor är sjuk. Hon hade fått en propp.

Så efter att ha avtalat en mötesplats med mamma i överdrivet många minuter hoppar jag raskt in i bilen och tillsammans igen kör vi mot mormor och hennes förvirring.

Söndagen som egentligen skulle tillbringas i Helsingborg med stålfarfar tillbringades istället med en annan gamling vid namn mormor på sjukhus.


Jag vägrar att åldras.

> Malmö Nästa

Om två timmar är jag på väg mot Malmö.

Miljöombyte. Tack.

> Bubbly

Daniels käcka hyperübertelefon kan recorda pågående låtar tex. från radion.

Finessen är att man sedan kan skicka den inspelade frekvensen/klippet till

en hyperübertjänst som på några millisekunder skickar tillbaka ett sms med Artistnamn och Låttitel.

Detta kallar jag hyperübertechnologi.

När Daniel och jag en dag satt i bilen, en decemberdag så hörde jag en låt på P3, en ny låt,

en trallvänlig låt vars sångerska för oss var okänd. Vad gör inte fiffiga Daniel då om han inte

drar upp sin fiffiga mobil och använder sig just av ovannämnda hyperübertjänst.

Två millisekunder efteråt får vi svar; "Colbie Caillat Bubbly".,

Stek.

Två veckor efteråt laddade jag ner hennes första och hittills enda album Coco.

Två månader senare, har jag lyssnat igenom albumet för första gången och idag kan jag

konstatera att det är ännu ett album med enbart en bra låt och dessvärre har radion

upptäckt den för längesedan.



Låten som jag kärat ner mig i är just radion och myspace:favoriten Bubbly.
Den är så söt och mjuk. Och texten är så... så söt. Och musikvideon.. är så söt.

(Boktips på Bokrean: "Erkänn aldrig att du känner dig ensam")

För att runda av mitt pladder vill jag avsluta med att låten är så rätt i tiden och då snackar jag om min tid.

Den tid jag befinner mig i just nu.

> Jag överlevde!

Status: Ett plåster rikare och flera tårar fattigare.


Fick support med mig vid namn Mikael, tack. Utan dig hade det dröjt ytterligare ett år.

Du ska veta att det hänger ett moln skam över mig. Men nu har du iaf sett mig i dagens tillstånd!

Ett jobbigt tillstånd jag hoppas vi inte kommer att få uppleva igen tillsammans.

Jag ser det som så, jag har inga som helst tendenser eller dragningar åt att bli knarkare.





Att bo på Gran Canaria (de senaste 8 veckorna) utan varken internet (annat än datorer med modem) och nyheter (annat än vem som fick ligga med vem igår) har min kunskap om omvärlden sjunkit. Den har i vartfall inte ökat.

Nu kan jag föreställa mig hur isolerad och oallmänbildad man var på Fotö förr i tiden, innan bron fäste sina rötter.

Denna brist på nyhetsflöde har alltså resulterat i min försenade medvetenhet gällande pojk-och flickband alá 1998 goes 2008.

Så, jag ber om ursäkt ifall Backstreet Boys nyheten inte längre är färsk för er. För mig är den 1 dygn gammal redan.

Men har man inte mediesuset i öron och öron hela tiden så...

För att inte tala om äventyret på andra sidan Atlanten, Hillary Clinton hursa? Bills fru?

Hursomhelst känns det otroligt skönt att vara hemma igen. Min tid där nere var nok.
Men jag har heller inte sagt att jag saknar Playa Del Inglés och dess innehåll.



Förresten, Olof, är det inte dags för dig att mecka en sånhäringa blogg också. Nu när du har mobiltelefon och allt:)

Så kan vi tönta oss tillsammans.

> Stick

Nålrädd. Yes Box. You name it.

Bara jag tänker på sprutor börjar min kropp att rysa och mina ögon kisa.

Jag har aldrig gillat sprutor, och kommer heller aldrig att lära mig att gilla dem.

Den spruta som skall tas imorgon skulle tas 6 månader efter hemkomsten och den hemkomsten var för 2 år sedan.

Alltså har jag gått så länge och dragit mig för detta sticket.

Men efter vardagligt tjat från mamma ovan, och

ett telefonsamtal likt en tvångströja så är den kommande dagen D.

Snälla be för mig. Jag är för ung för att dö.

> Never come back comebacks!

Hjälp, Backstreet Boys har återförenats.

Såg ett nyhetsklipp (tacka vettja gptv.se) om de alltförlängelevande pojkarna.

Varför denna skandal och återförening? Har de gått och blivit panka mån tro? Och singeln, va sjutton, förklara detta hopplock från deras gamla hits! Åren går, men växer de själva aldrig upp?

Kan vi inte bara minnas dem som de en gång var.

Varför bryr jag mig. Jag ska sluta bry mig.

Hur som helst,

Comebacks är aldrig något att rekommendera, tänk inte stort, tänk lagom.

> Borta bra men hemma bäst.

Vaknade upp i mitt underbara vita rum. Och det var himmelskt.

Det snöade idag, och det var också vitt.

> Tidlöst.

Jag saknar en klocka.

Jag saknar att gå efter en klocka.

Jag saknar att stressa fram till en tidpunkt och att passa ett klockslag.

Härnere existerar varken tid eller stress.

Man vaknar när man vaknar, äter när man finner suget, går hem från poolen när solen går bakom moln (om den nu gör det)

Och man går man hem från klubben antingen när solen går upp, när man funnit ett ragg eller när ens kompis spyr ner ens skor.

Jag ogillar att äta frulle klockan 16.03.

Jag ogillar att förfesta klockan 12.42

Och jag ogillar att fråga vad klockan är när det är femte personen man frågar som kan tala om vad tiden är.
Det är alldeles för enkelt att leva härnere.

Det är för mycket mañana mañana här och tro det eller ej, men jag saknar tiden.


Att leva såhär kallar jag också hatkärlek. Och det funkar bra i en period. Och snart är min period slut.

> hatkärlek

Min kärlek beskrivs som omättad, cirkelformad och spontan.

Mitt hat avslöjar mitt alterego.

Och min hatkärlek sammanfattas i 11 bokstäver.

G R A N K A N A R I A

> Axel!

Tack Axel for att du hjalpte mig med mitt liv av mobilberoendeskap!

Ar det ett ord manne?

Tack hursomhelst!

> update

Det ar inte alltid solsken pa denna o strax utanfor Afrikas kust.

Bade idag och igar sa regnade det.

Synd, man ar sa paverkad av vadret. Vad gor man en dag nar det regnar?

Kollar pa den tv man inte har? Surfar pa internet med de tradlosa natverket man inte har.

Eller gar man runt och plaskar pa gatorna med de stovlar man inte packade ner?

Karnevalen tog slut i lordags, en gay-karneval som ar alla bi-och homos mekka tva veckor om aret. Det var helgalet. Och helkul.

Har massor av bilder som far beratta.

Men nu ar som sagt karnevalen slut och ostsverige har tagit over stranden.
Gymnasiekids fran ostra delen av Svea trampar mig nu pa halar och tar över dansgolvet med deras Stockholmska overrostar Gimme More med Britney Spears.

Fragan ar bara om nasta veckas nya Gran Kanaria vanner blir sa mycket battre, for da har "PRF Norden" sin arliga konferens har.

PRO star forovrigt for Pensionarernas Riks Organisation.

Valkommen Malte och Sigrid.



For tre dagar sedan akte jag till Anfi, Gran Kanarias sydspets.
En 20 minuters kurvig bussresa fran Playa del Ingles.
Sa har fint var det dar.

> sova, supa, skvallra.

Alla manniskor faller vi in i rutiner, varken vi vill eller inte.

Jag har hittat min rutin har i playa del ingles.

Och nu ar jag medveten om det.

Varken jag ville eller inte ville vara medveten om det...

> Flyttfågel

Nu har jag varit har i drygt en manad. En hel manad pa en o som skriker turister, sol, och billig sprit.

Utover alla minnesluckor sa har mycket annat hant ocksa.

Bartenderskolan tog slut for en vecka sedan och jag kan nu titulera mig som bartender.

Och nu har jag en hemadress har ocksa. Det finns en del hallhakar har, solen framforallt som har fatt mig tillammans med 4 andra vanner att skriva pa ett lagenhetskontrakt har. "Las Olas" (namnet pa lagenhetshotellomradet) is the place to be, ett stenkast fran stranden och abra runt hornet fran klubbarna.
Balkong har vi ner mot poolen, kommer lagga upp lite bilder snart...