> Fredrik Snortare och Cecilia Synd

Ja. Det gick över min förväntan bra att kombinera xtra stark antibiotika med smirnoff ice, vin och en romdrink.

Jag skulle vara vit en hel månad efter min GC hemkomst.

Det höll nästintill 2 veckor.

Jag skulle heller inte dricka en promille när jag samtidigt äter Borrealia meddsen.

Det höll i nästan 3 dygn.

Huvudsaken är att jag har kul. Inte sant?

Och det hade jag igår.



Tillsammans med Pena-Penntroll, Modell-Magda, Evert och hans vän (Va faen hette han nu igen?)

så drack vi drinkar hos Dennis på Mellow, som gick barskolan nere på GC och

som nu jobbar bakom baren på en TikiTiki bar på Östermalm..

Exotiska drinkar är mmm.

> Estocholmo

Stockholm är fint. Trots att det är grått och lite duggit.

Stockholm är stort och jag går vilse bland alla Tbanor.

Men jag är sååå glad att jag är här. Riktigt förnöjd.

I morgon blir det utgång med Tina Turner och annat folk.

Det kommer bli bra.

Ska bara se till att bli fullt frisk tills dess.

> Hjälp mottaget.

Det var inte malaria.

Det var borrealia.

Åtminstone behandlas jag mot borrealia.

Det var ett styggt litet spanskt kryp som bet mig på ankeln.

Och nu 2 veckor senare har det svullnat upp för typ 4 gången.

Ouch.

Efter 5 minuter i Herr Doktor Eistrand närvaro och 1 timma i hans väntrum då jag bläddrade i otaliga tidningar och

minglade bland alla hostande dinosaurier (65+) är jag nu slutligen under behandling.


(Jag läser spalten "biverkningar" för nöjets skull;

"Magbesvär, främst illamående, diarré förekommer.

Hudutslag, nässelutlag, blodildsförändring

Klåda i underlivet kan uppstå samt svampinfektion.

Vit beläggning i munnen, främst på tungan, kan även orsaka svampinfektion.

Tack och lov att feber och tjocktarmsinflammation står som sällsynt.)




Och i morgon åker jag till Hufvudstaden af Svea Rike.

> Doktor Hjälp!

Jag måste till doktorn. Jag har fått malaria!

Och jag är inte ett dugg hypokondrisk!

> regndåre

Ser du regnbågen som gömmer sig?

After rain comes sunshine.


After iPhone 1.0 comes iPhone 2.0

> Jobbsök

Fick mersmak av mina 3 praktikdagar bakom bar.

Vilket nu innebär att jag tänker hålla gluggarna öppna efter barjobb.

Tills dess tänker jag skicka ut lite jobbannonser för att visa mitt intresse.



x

En kvinnlig bartender söker jobb.

Gillar kvällspromenader, så jag jobbar gärna OB.

Kollegor inget hinder.



x

En pingla i sina bästa år med vårdat yttre söker jobb som bartender.

Kan dansa och sjunga karaoke om så önskas.

171cm med allt annat än undernärd kroppsfigur.

Endast seriösa svar.



x

RomCola? VodkaSprite?

En avancerad bartender söker jobb på nattklubb.

Dricks är inga problem i min C-kupa.



x

Anställ mig idag och du gör det rätta.

Är numera nykteriskt.

Skicka svar till:
Alkolisternas Rehab Center

409 82 Flaskhals





Håll utkik.

> 138 Dagar.

Eller var det 183 dagar?

Hursomhelst.

Det är titeln på en SVT serie som ska sändas i höst.

Ta en titt Maj-Britt!

Adios Amigo.

> Skåne blev sjukhus.

En helhelg i Malmö och Helsingborg var inplanerat.

Mamma skulle jobba i Malmö, och jag skulle få klara mig själv, men tillsammans körde vi ner.

Fredagskvällen började bra i en lägenhet på Sergelsväg där jag också fick visa lite bartendermanöverur.

Lördagsmorgonen vred sig i magen när jag vaknar vrålförkyld med en hosta likt en övergiven säl och som pricken över i:et denna soliga morgon vaknar jag med igenkleggade ögon. Om ni undrar, så var färgen grön på detta "klegg".

Men med envisan i behåll traskade jag ut på stan för att göra en del inköp.

Och allteftersom dagen artar sig (näsdroppar inhaleras, halsduk sveps om i strypgrepp och plastkorten gnider gnistor av alla köp) kommer den till en vändpunkt.

Mormor är sjuk. Hon hade fått en propp.

Så efter att ha avtalat en mötesplats med mamma i överdrivet många minuter hoppar jag raskt in i bilen och tillsammans igen kör vi mot mormor och hennes förvirring.

Söndagen som egentligen skulle tillbringas i Helsingborg med stålfarfar tillbringades istället med en annan gamling vid namn mormor på sjukhus.


Jag vägrar att åldras.

> Malmö Nästa

Om två timmar är jag på väg mot Malmö.

Miljöombyte. Tack.

> Bubbly

Daniels käcka hyperübertelefon kan recorda pågående låtar tex. från radion.

Finessen är att man sedan kan skicka den inspelade frekvensen/klippet till

en hyperübertjänst som på några millisekunder skickar tillbaka ett sms med Artistnamn och Låttitel.

Detta kallar jag hyperübertechnologi.

När Daniel och jag en dag satt i bilen, en decemberdag så hörde jag en låt på P3, en ny låt,

en trallvänlig låt vars sångerska för oss var okänd. Vad gör inte fiffiga Daniel då om han inte

drar upp sin fiffiga mobil och använder sig just av ovannämnda hyperübertjänst.

Två millisekunder efteråt får vi svar; "Colbie Caillat Bubbly".,

Stek.

Två veckor efteråt laddade jag ner hennes första och hittills enda album Coco.

Två månader senare, har jag lyssnat igenom albumet för första gången och idag kan jag

konstatera att det är ännu ett album med enbart en bra låt och dessvärre har radion

upptäckt den för längesedan.



Låten som jag kärat ner mig i är just radion och myspace:favoriten Bubbly.
Den är så söt och mjuk. Och texten är så... så söt. Och musikvideon.. är så söt.

(Boktips på Bokrean: "Erkänn aldrig att du känner dig ensam")

För att runda av mitt pladder vill jag avsluta med att låten är så rätt i tiden och då snackar jag om min tid.

Den tid jag befinner mig i just nu.

> Jag överlevde!

Status: Ett plåster rikare och flera tårar fattigare.


Fick support med mig vid namn Mikael, tack. Utan dig hade det dröjt ytterligare ett år.

Du ska veta att det hänger ett moln skam över mig. Men nu har du iaf sett mig i dagens tillstånd!

Ett jobbigt tillstånd jag hoppas vi inte kommer att få uppleva igen tillsammans.

Jag ser det som så, jag har inga som helst tendenser eller dragningar åt att bli knarkare.





Att bo på Gran Canaria (de senaste 8 veckorna) utan varken internet (annat än datorer med modem) och nyheter (annat än vem som fick ligga med vem igår) har min kunskap om omvärlden sjunkit. Den har i vartfall inte ökat.

Nu kan jag föreställa mig hur isolerad och oallmänbildad man var på Fotö förr i tiden, innan bron fäste sina rötter.

Denna brist på nyhetsflöde har alltså resulterat i min försenade medvetenhet gällande pojk-och flickband alá 1998 goes 2008.

Så, jag ber om ursäkt ifall Backstreet Boys nyheten inte längre är färsk för er. För mig är den 1 dygn gammal redan.

Men har man inte mediesuset i öron och öron hela tiden så...

För att inte tala om äventyret på andra sidan Atlanten, Hillary Clinton hursa? Bills fru?

Hursomhelst känns det otroligt skönt att vara hemma igen. Min tid där nere var nok.
Men jag har heller inte sagt att jag saknar Playa Del Inglés och dess innehåll.



Förresten, Olof, är det inte dags för dig att mecka en sånhäringa blogg också. Nu när du har mobiltelefon och allt:)

Så kan vi tönta oss tillsammans.

> Stick

Nålrädd. Yes Box. You name it.

Bara jag tänker på sprutor börjar min kropp att rysa och mina ögon kisa.

Jag har aldrig gillat sprutor, och kommer heller aldrig att lära mig att gilla dem.

Den spruta som skall tas imorgon skulle tas 6 månader efter hemkomsten och den hemkomsten var för 2 år sedan.

Alltså har jag gått så länge och dragit mig för detta sticket.

Men efter vardagligt tjat från mamma ovan, och

ett telefonsamtal likt en tvångströja så är den kommande dagen D.

Snälla be för mig. Jag är för ung för att dö.

> Never come back comebacks!

Hjälp, Backstreet Boys har återförenats.

Såg ett nyhetsklipp (tacka vettja gptv.se) om de alltförlängelevande pojkarna.

Varför denna skandal och återförening? Har de gått och blivit panka mån tro? Och singeln, va sjutton, förklara detta hopplock från deras gamla hits! Åren går, men växer de själva aldrig upp?

Kan vi inte bara minnas dem som de en gång var.

Varför bryr jag mig. Jag ska sluta bry mig.

Hur som helst,

Comebacks är aldrig något att rekommendera, tänk inte stort, tänk lagom.

> Borta bra men hemma bäst.

Vaknade upp i mitt underbara vita rum. Och det var himmelskt.

Det snöade idag, och det var också vitt.

> Tidlöst.

Jag saknar en klocka.

Jag saknar att gå efter en klocka.

Jag saknar att stressa fram till en tidpunkt och att passa ett klockslag.

Härnere existerar varken tid eller stress.

Man vaknar när man vaknar, äter när man finner suget, går hem från poolen när solen går bakom moln (om den nu gör det)

Och man går man hem från klubben antingen när solen går upp, när man funnit ett ragg eller när ens kompis spyr ner ens skor.

Jag ogillar att äta frulle klockan 16.03.

Jag ogillar att förfesta klockan 12.42

Och jag ogillar att fråga vad klockan är när det är femte personen man frågar som kan tala om vad tiden är.
Det är alldeles för enkelt att leva härnere.

Det är för mycket mañana mañana här och tro det eller ej, men jag saknar tiden.


Att leva såhär kallar jag också hatkärlek. Och det funkar bra i en period. Och snart är min period slut.

> hatkärlek

Min kärlek beskrivs som omättad, cirkelformad och spontan.

Mitt hat avslöjar mitt alterego.

Och min hatkärlek sammanfattas i 11 bokstäver.

G R A N K A N A R I A

> Axel!

Tack Axel for att du hjalpte mig med mitt liv av mobilberoendeskap!

Ar det ett ord manne?

Tack hursomhelst!

> update

Det ar inte alltid solsken pa denna o strax utanfor Afrikas kust.

Bade idag och igar sa regnade det.

Synd, man ar sa paverkad av vadret. Vad gor man en dag nar det regnar?

Kollar pa den tv man inte har? Surfar pa internet med de tradlosa natverket man inte har.

Eller gar man runt och plaskar pa gatorna med de stovlar man inte packade ner?

Karnevalen tog slut i lordags, en gay-karneval som ar alla bi-och homos mekka tva veckor om aret. Det var helgalet. Och helkul.

Har massor av bilder som far beratta.

Men nu ar som sagt karnevalen slut och ostsverige har tagit over stranden.
Gymnasiekids fran ostra delen av Svea trampar mig nu pa halar och tar över dansgolvet med deras Stockholmska overrostar Gimme More med Britney Spears.

Fragan ar bara om nasta veckas nya Gran Kanaria vanner blir sa mycket battre, for da har "PRF Norden" sin arliga konferens har.

PRO star forovrigt for Pensionarernas Riks Organisation.

Valkommen Malte och Sigrid.



For tre dagar sedan akte jag till Anfi, Gran Kanarias sydspets.
En 20 minuters kurvig bussresa fran Playa del Ingles.
Sa har fint var det dar.

> sova, supa, skvallra.

Alla manniskor faller vi in i rutiner, varken vi vill eller inte.

Jag har hittat min rutin har i playa del ingles.

Och nu ar jag medveten om det.

Varken jag ville eller inte ville vara medveten om det...

> Flyttfågel

Nu har jag varit har i drygt en manad. En hel manad pa en o som skriker turister, sol, och billig sprit.

Utover alla minnesluckor sa har mycket annat hant ocksa.

Bartenderskolan tog slut for en vecka sedan och jag kan nu titulera mig som bartender.

Och nu har jag en hemadress har ocksa. Det finns en del hallhakar har, solen framforallt som har fatt mig tillammans med 4 andra vanner att skriva pa ett lagenhetskontrakt har. "Las Olas" (namnet pa lagenhetshotellomradet) is the place to be, ett stenkast fran stranden och abra runt hornet fran klubbarna.
Balkong har vi ner mot poolen, kommer lagga upp lite bilder snart...