> ny dag, ny stad.

Då var det dags att lämna Sandefjord, herrgården, Fritzöe Brygge, Larvik, vinmonopolet, Örjan, ett stökigt rum och free-bar-on-the-house.

Men nu är bilen packad, frullen har mättat mig och lirarbrallorna är på.

För nu heddar jag och mina två partypingla-jenter mot Kristiansand.

Fågelvägen tar 2.5 timmar, och Norges vägar ger oss i 5 timmar i bilen.

Åksjukepillret har redan glidit ner i svaljet.

> Örjan, detta är bara början.

Jag ska berätta lite kort om Örjan, receptionisten, bartendern och min hotell idol.

Idag har sjukskrivit sig på grund av tjänstefel och bakfylla. Två kvällar i rad då han jobbat själv har han blandat drinkar, skurit upp citron till tequilan och försett våra höger händer med vin och smirnoff. Med andra ord har han gett oss fri tillgång till baren.

Hela veckan har jag försökt pussla ihop hans liv, som han då och då berättar om. Denna man med en proper egenskap är väldigt mystisk och mitt intresse för hans liv har även väckt nyfikenhet hos Synne. Synne och jag bestämde oss för att ge oss själva ett uppdrag som gick ut på att försöka få honom att öppna sig. Vi bägge var överrens om att han inte riktigt var bekväm med sig själv.

Örjan har tillsynes ett välutbildat, varierat och ambitiös utbildning. Efter studier i bland annat tyskland inom psykologi gav han sig in i den visuella reklambranschen, men då han inte hittade sitt riktiga jag inom ämnet fortsatte han sitt sökande inom hotell och restaurangyrket, och på Trudvang Gjestegård jobbar han på nu sedan två år tillbaka.

Vid sidan av hotellvärdsjobbet regisserar han filmer med en rollista som skryter om Norges etablerade stjärnor.

Denna man som vid 28 års ålder gav oss visdomsord om att leva ett lyckligt liv hade en egen verklighet han själv inte kunde acceptera. Han har erkänt att han gärna jobbar så att han "slipper" vara hemma

Varje kväll hämtar hans bondiga flickvän honom från jobbet eftersom han själv inte har något körkort. Flickvännen är av kull 1988 och tillsammans har de en tvåmånaders baby.

Det var detta som uppdagades under fredagsnatten när han inte bara försåg sig själv med alkohol utan också sig själv.

Han var alltså inte beredd på att bli pappa och pojkvän till en ung kvinna han inte kände någon vidare åtrå för.
Med detta utryckte Örjan en sorg i ögonen och tog promillehalten till hjälp.

För oss blev han en slags mentor då han uppmuntrade oss till äventyr som vi skulle fullfölja innan det var försent, han förmedlade meningen med livet och om att livets lycka var nyckeln till en vacker död.

Det olyckliga var att han själv inte levde upp till hans egna ord.



Jag inbillar mig att titeln "Örjan var inte lycklig" blir soundtracket till hans kommande film.


Är det oväntade alltid det oplanerade?

> Sandefjord

Spöken i Sandefjord.

Jag vet inte om det är jag som inte finner knappen eller om det är Blogspot som prompt bestämt sig för att ta bort länkalternativet från mig. Men det är sjukt störande att jag inte kan länka mina favoritord längre.



Befinner mig nu i Sandefjord akkurat nu.

Bor på http://www.trudvang.no/ .En herrgård kusligt nära skogen. Så fort jag hör "skogen" så får jag läskigar vibbar.

Det är nämligen ett område som jag inte är så bekant med och jag känner heller ingen lust att göra mig mer bekant med det heller. För mig så är det ett naturområde som är vackert att se på i dagsljus men en dödsfälla så fort mökret faller.

Men det som skrämmer mig ännu mer under vår Sandefjord-vistelse är att det går rykten om att det spökar på vårt boende.

Denna herrgården som byggdes 1881 har tydligen varit ett hem för flera familjer, ett barnhem, ett mentalsjukhus och nu är det ett hotell med bevarade möbler och dyl.

Ryktena säger att det har skett oväntade dödsfall som resulterat i att det inte är många som klarat av att vara här en längre tid på grund av....



Jag är helt seriöst killme nojig över att bo här. Jag är väldigt lättskrämd och bara av att skriva ovanstående ger mig darrrriga fingrar.



Dock är servicen det bästa med herrgården här. Återigen. Sitter nu med en klot-glas-vin i handen som jag fått av vår snälla manliga hotellvärd. Han har förövrigt ett av de finaste leenden jag mött! "Vin-på-huset-ja-tack". Han är hygglig på att fylla på våra glas också...

Vilket jag redan känner i huvudet och under fötterna.



Nästa vecka blir det lugna gatan. Då är jag och mitt resande crew i Kristiansand. Jag trivs fortfarande med tillvaron.


Adios Amigos.

> Hamar.

Hombres i Hamar.

På så vis.

Då har jag akkurat begynnt mitt -nyss-fyllda- 20-åriga liv som resande promoter.

Hittills trivs jag kjempe bra. Jobbet är utmanande och lärorikt. Norrmän är i regel trevliga. Och Synne, min hitills enda kollega och teamleader är en väldigt skön jente och vår kemi stämmer bra ihop. Vilket är väldigt viktigt för mig då vi ska resa mycket tillsammans med 6 andra som tillkommer senare.



Har ni hört talas om re:member? www.remembercard.no

Så bra, det är just de betalkortet jag marknadsför och direkt levererar till kunder på mässor, events, köpcentra etc. samtidigt som tv/press/+ annan media också ger reklam för kortet.

Att teamet är på resande fot innebär i sin tur att jag just nu bor på First Hotel i staden Hamar på sjätte våningen bakom en dörr vars lack har fått en skylt där det lyder "Frist Lady".

Det är extra kul att vara en extra viktig gäst då vi veckorvist bor på hotell runt om i Norges alla större städer.

Nog med skryt. När vi icke kör runt i firmabilen som drivs av diesel som betalas av företaget så sitter vi framför firma mac books som lånas ut av företaget som också betalar för 24 timmars access till internet.

Nej My, nu är det verkligen nog med skryt, vi jobbar faktiskt en hel del och vi får faktiskt ont i fötterna då man måste stå upp i 6-7-8 timmar. Undantaget är ju då under vår betalda lunch då vi faktiskt sitter på stolar.

Men tro inte att jobbet är glassigt bara för att vi kan ta oss shoppingrundor när vi står på tex. köpcetra. Utan när vi inte jobbar, alltså på vår fritid är det sällan som vi kan koppla av till fullo. Ibland händer det att måste vi uträtta ärenden i jobbsyfte tex. att shoppa ny printer, limstift, pennor eller digitalkamera med firmakreditkortet.

Nu räcker det definitivt med skryt här. Jag får ju faktiskt besvär på köpet och det är när jag 1 gång i veckan måste packa ner alla mina pinaler i resväskan för att förflytta mig till en ny stad.

Till exempel så måste jag packa nu på söndag för att hedda vidare till Sandefjord.



Förresten, jag tar tillbaka ordet "skryt" som jag använt ovan 3 gånger. Det låter så patetiskt i sammanhanget.

Det låter liksom som om jag tror att jag är något alldeles särskilt och överdriver något som inte stämmer till 100 %.

Det jag egentligen menar och vill ha sagt är att ordet "skryt" istället kan översättas med ren "faktum".

Ouch. Score. Burn.



Feist med 1234. En låt du borde höra och en musikvideo du borde se.



Ligger just nu i sängen med en sovandes Synne strax bredvid mig. Hon somnade mitt under vårt "Hombres" maraton.

Synne köpte för några dagar sedan hela säsongen av Hombres, bestående av ett DVD fodral och innehållandes 2 skivor med totalt 8 avsnitt. Vilket med andra ord motsvarar 8 timmars ögondödande framför skärmen.

Hon hade under gårdagen lyckats frälsa mig i tv-serie satsningen som Kanal 5 levererade i "jag-tror-det-var-i" våras.

Så vi bestämde att vi idag efter en lång arbetsdag och en lång dusch skulle spendera kvällen med att glo rutan och dregla framför 4 hunkiga (varav 2 extra mumsiga) män som planerar en kupp, som blir till ett fiasko.

Själv satt jag som på nålar under hela filmen och lyckades därmed hålla mina ögon öppna och fick se till och med eftertexten. Medan Synne däremot, hon som är ett hängivet fan av serien, hann precis se klart introt.

(Läs: Dr. Phil´s livskapitel om "Jag-Somnar-Jämt-Framför-Tv-Syndromet")

Jag rekommenderar styggt att du laddar ner hela säsongen av Hombres vis du vill "killa tajm" en regnig dag.



Ja, nu somnar jag....

ZzzZzzzzzz...

> 2764.41 SEK

Vilken underbar telefonräkning jag har.

Tacka vettja Norge för att vårt älskade grannland ger mig hyggliga referensramar för vad som är dyrt och billigt.

> big twenty

Today, was the day that I invited myself into the legal world of alcohol, nonstop.

> kantarellsoppa

Alltså, hur många kids i barnvagn är det som egentligen uppskattar den där fåniga ratten som mamman envist bundit fast på barnvagnsbågen framför ungen?

Har ni någonsin sett ett barn låtsasköra med den?



Igår fick lyan ytterligare tillskott, Märta och Jerker kom också hit.

Så nu bor jag, saxen, märta, robin, jerker, bengt, jonte och henke på 110m2.

Hej Big Brother utan videokameror!



Såg Bourne Ultimatum igår. Han överlevde. 3 filmer. Läs inte det jag just skrev om ni hade tänkt se filmen. Det var inte min mening att avslöja. Men gjort är gjort.



Gjort är också ett kontrakt jag signerat. Kan numera titulera mig som promoter på en reklambyrå.

Den 17e september bär det av. Då ska jag turnera Norge runt och marknadsföra ett nytt betalkort- "re:member"

Det kommer bli bra. Boende, resa, mat och lön inkluderas.

Jag är über taggad.



G´nite my lovers.

> re:member

>remember.youre.in.charge.

www.remembercard.no för lusekoftorna och .se för svennisarna.

> Saturday Night Fever

Minns ni dængan "The botten is nådd"?

Den skulle fint beskriva min lørdag.

Då var jag hemma i gøteborg.

Det var fina grejer det.

Men nu ær jag tillbaka i Oschlo igen.

Och det ær fina grejer det också.

Bless

> The new iphone is the shit.

Norge är inte så old fashioned som jag trodde. De har tro det eller ej, tillgång till youtube.com även i denna norra breddgrad som jag numera befinner mig i.

Och något som är raka motsatsen till old fashion är den nya och allra senaste versionen av Apples iphone. Ta en titt själv på videon nedan.

Äpplen är praktiskt taget min vardagliga favoritfrukt och varumärket Apple har tekniskt talat mina favoritprodukter.

Förövrigt är youtube.com det som är det när man lyckligt vill fördriva timmarna...

> Oslo, the place to be?

Oslo ær tjugohundratalets Mecca.
Svenskarna vælfærdar hit.


Och jag ær en av dessa tusentals offer.
Och det kænns ruskigt bra.
Jag trivs som fisken i handsken.
Over and Out.

> Bye Göteborg and Hello Oslo

On this day it all begins.

Nu är det bara till att tuta och köra för idag bär det äntligen av.

Bilen är packad men kylväskan samt passagerarsätet är bägge tomma.

Det är bara billig svensk mat och Jen som fattas.

Innan vi rullar på E6an norrut ska mat shoppas och Jen ska plockas upp tillsammans med hennes pickochpack och madrass.


Förhoppningsvis kommer vi iväg med Jen och mat i bilen innan skymmning

(kl.10:00 på morgonen ska vi ses...) och då headar vi mot Oslo.



Väl uppe får vi träffa Saxen, som har bott i Oslo hela sommaren, det är hos henne som Jen och jag tillfälligt kommer att få bo hos. Jag ser också MYcket fram emot när Märta kommer upp för att joina oss i höst!

För er som inte vet så heter Saxen egentligen Julia och Märta likaså.

Det blir My och Julia*2 igen. Det blir oss. Barnsbensbuddies. Fast i Oslo.

Charlies Angels goes Norway. "Full Throttle".



För min och Jens del blir första äventyret till att hitta en egen lya,

Andra prioriteringen är att hitta ett jobb,

Och vår final mission (när allt är klart och alla kids är sams) blir till att köra ner till trygga Göteborg för att parkera bilen och sedan ta oss upp med buss och få delicious busssätes-rumpor.

Och för att förenkla de tre ovan nämna är det en bonus om vi lyckas hålla sams.

Men ni kan vara "rolige"(rolig=lugn på norska) allt kommer att gå galant.

Och aldrig att det blir någon catfight.

Jag och Jen kan bättre än så.

Misstänker att jag under sällskapets gång kommer att få ett imponerande sexpack då jag genom skratt tränar, eller rättare sagt bygger upp mina magmuskler.



Har ni några minuter över kan ni ta er en click och en titt på skämtets mest uttjatade, överskattade och tyvärr, mest odödliga skämt.
Klicka här för ett svensk-norskt lexikon




Akkurat, dags att gå!

PS.

Tänk om jag träffar en norsk gutt! Gutt mos då eller? Strike.

> Åldersnoja

Usch, vad tiden går fort förbi. Ångest svar ja.

Visst får du en otäck vibb när du inser att det du trodde hände för en vecka sedan i själva verket utspelade sig för tre veckor sedan...


Snart vaknar jag och inser att jag försovit mig igen till jobbet som kokerska på ålderdomshemmet och att jag borde sluta vänta på att min man ska dyka upp igen efter att han stuckit på min 34års dag.

Sedan han stuckit har jag fått ta hand om två själlösa knoddar varav en hade glasögon från 1 års ålder och den andre har 12 fingrar.
Samma morgon upptäcker jag också att jag fått ett brev från kronofogden då jag glömt att betala för min postorderbeställning på Ellos.se.

Sakta ner tiden!


En helg har just passerat och den innehöll lite musik, lite fika, lite kneg och lite rajraj.

I torsdags peppade jag inför herr Tim.buktu som höll låda under vårt kära remake:ade Göteborgs Kalas som numera går under namnet Kulturkalaset.

Hela kvällen var ett enda stort kalas där vi svalde cider, vin och en diverse andra alkoholhaltiga drycker. Fråga mig inte hur, men plötsligt stod jag och diggade framför några medelålders på Avenyns-ej-så-tilltalande- Deep.

I fredags njöt jag av musiken som Gugge och André selectade och djade på Bazar.

Deras fredag var uppbokad på denna restaurang/bar och det var härligt att se att deras iver och brinnande blick för det de pysslade aldrig dog ut med deras 9 timmars pass.

Tog en fika med Cecilia i lördags.
Man blir så pepp och glad för hennes skull när hon glatt berättar om hennes fortsatta klubbplaner.

Hon är duktig hon.



Förövrigt har jag knegat mina allra sista dagar på "Sveriges roligaste butik" (Så står det på skylten).

Men då kejsaren inte har några kläder så står det i verkligheten;

"Sveriges mest utnyttjade anställda på Sveriges odemokratiska butik".

En önskan vore att Janne Josefsson gjorde en striptease och blottade hela koncernens brister och fiffel.



Måndag, (märkligt nog har inte veckodagarna spelat så stor roll för mig denna sommaren) så turnerade jag och Märta runt stan (Läs: "En öbo skildrar allt på fastlandet som stan").

Vi skulle uträtta en massa ärenden, som ej blev av och det slutade med att jag gick upp 2 kg istället.

Då jag inte riktigt var dressed to impress åkte jag hem och duschade och är nu på väg med cykeln över till Hönö för att stilla ner framför rullen "Clockwork Orange" med trevligt sällskap.


Arrivederci!

> skillad tunga

> the naked truth

...så hette den märkliga film som Märta, Viktor, Axel och jag tillbringade vår kväll framför.

Lite vänner, lite film, lite naket (i rutan).
Filmen var... hmm, kass.

Apropå avklätt så tänkte jag att mina vänner skulle få klä sig i en tisha som denna nedan...

Igår hade jag förövrigt en skön kväll i all sin glans.
Det var mitt gamla goa engagerade UF gäng som samlades kring ett knytkalas.
Jag ser oss som en liten familj som ses alltför sällan (år emellan), men som känner varandra inochutframochbak och som alltid har roligt så fort vi träffas.

Det är alltid skrattet som vi har gemensamt.

Har kommit underfund med att jag skrattar, rättare sagt gapar, likt en hyena vars mamma är en korsning mellan en alltför ofta flåsande häst och Hey Baberiba parodin av Victoria Silvstedt. Ingen rolig upptäckt vill jag lova.
Ska försöka skära ner på skrattet.



Hursomhelst, detta UF gäng som jag leende talar om består av människor som jag känt sedan jag fick min första mens (haha) och som jag vuxit upp tillsammans med i samma intensiva och politiska atmosfär.

Nog tjatat, men jag uppmanar dig till att träffa dina gamla goda vänner från förr för att snacka minnen och uppdatera snacket. (Läs: "Vänner från förr kan plötsligt stå vid din dörr")



Bye bye buddies. Vi ses på Timbuktu imorgon!

> Jag väcker liv i en död fluga...

Gosh, nu har jag verkligen blivit en av dem, en som också ska tönta sig med att blogga och fördriva tid genom att försöka förstå sig på HTML koder.

Jag har blivit drabbad av denna feber och hoppar på den förbipasserande flugan som egentligen är so last year. .

Vad ska jag egentligen skriva om?

När ska jag byta färger?

Jag trodde att bloggare tillhörde en art, en skara människor som försökte göra sig hörda och märkvärdiga .

Men som Jason Diakité skulle säga, "jag är inte den som är den..."

Jag håller med om att bloggen är uttjatad nu, lite played, lite för mycket 2004 och mister Schulman.

Är det igår?

Ja, det är igår.

Men jag fortsätter ändå.

Detta var ju trots allt ett kul sätt att fördriva dagarna med.

Jag ger mun-mot-mun metoden åt en död fluga som vaknar.

Jag tror att jag ska börja skriva på engelska istället. Det är phucktiskt så mycket roligare.



Förresten, rösta vettja!

> Jag smälter...

Ovan ser du fröken Spektors musikvideo till låten Fidelity.

Hennes utsrålning är bara så wünderschön.

Tyvärr fick jag endast ett par minuter att njuta av Regina Spektor ljuva stämma live.
Duty called, jag var tvungen att lägga på mer slantar på bilen.

Lite ångest har jag över att jag missade typ hela spelningen. Det var ju trots allt denna sockersöta artist som hjälpte mig att överväga beslutet om att ens deltaga på skogsmötet Way out West. Hrmfp.



Kolla gärna min bilddagbok för att se bilder från festivalen.

Ni som inte hade festivalbandet tight kring handleden missade sannerligen något.

Jag hade sjukt roligt, alla hade sjukt tokroligt. Det var det bästa på länge.



Ikväll ska det gamla Ungdomsfullmäktige crewet samlas och skratta tillsammans som förr. Det blir ett re-unionkalas med ledningsgruppen som kommer att hållas i Haren Matssons "Blocket"-inredda lägenhet i Mölndal.

Även detta ska bli riktigt tokroligt.

Återkommer med fler smaskiga detaljer.



So long!

> G´nite

Cut the crap... lila, rosa, engelska, djupt... slice me.
Jag ska sluta vara så dramatisk och jag ska, jag ska byta färger.
Men först säger jag godnatt!

> numero uno

So,

I believe that you have to try different things until you find what you were searching for in the first place.


Therefore,

I think I´ve come to my finish-line.
The finish-line of establishing blogs. I´ve had numerous ones. In different colors, layouts and with different names through countless communities, web-sites and domains. Often set as private, carrying the motto of a diary being personal and only readable for my own eyes.


Finally,

Today I´ve reached the one and only.

The one and only blog where write about my days filled with pathetic thoughts and stupid questions.
And for the first time, I actually share it with you.


Welcome.