> det var som katten, det är mitt i natten

Kors vad klockan tickar på
snart slår klockan två
hastigt är dagen slut
och fullmånen flyttat ut.

Timmarna går för snabbt
minuterna räknas knappt
plötsligt är jag trettiofem
och har ännu inte hittat hem.

Men om livet vore för lätt
hade vi inte lärt, hört och sett.
Så hur kan jag nånsin vara nöjd
när dagen inte alltid är en fröjd
och hur kunde jag veta
att man kan finna utan att leta