> Förord på en söndag.

Ingeborg ringde och väckte mig.

Ingeborg är en käck dam i sina strålande 60 år, en betydelsefull profil i Norges kulturliv då hon varit engagerad till max under sitt yrkesliv och trots pension är hon fortfarande fullt sysselsatt av kulturen i och i samhället av Oslo. Hon ses på glamuorösa fester och på premiärer av filmer. Eftersom att den tidning jag är projektledare för är riktad mot människor över 60 år ansåg jag att denna viljestarka dam skulle ta del av det redaktionella så i två veckor har jag försökt förgäves att få henne att skriva förordet till tidningen som förövrigt går under titeln "Livets Höst" och som distribueras med Dagbladet och Vårt Land i slutet på maj . Men med splittrad respons i virrvarr med ideellt skrivande och farbröder som lever på tjocka plånböcker på grund av hennes ord trodde jag att hoppet var ute. Att hon helt enkelt tackade nej till det ärofyllda uppdraget att skriva 4000 tecken om något inspirerande och relevant för läsaren över sextio år. Så jag gav upp när hon slutade att besvara mina telefonsamtal och när jag inte fick något nytt i inkorgen.


Men Ingeborg ringde och väckte mig.
Och hon sa att hon hade stigit upp tidigt i detta fina väder för att skriva några rader om hennes tankar och tänker nu skicka över det till mig.

Jag blev så glad över att höra hennes beslut, vilket var oerhört oväntat!

Innan jag från början tog kontakt med Ingeborg blev jag varnad för att hon en dam av stål och vilja och är inte rätt för säga ifrån. Detta fick jag naturligtvis uppleva i telefon med henne och nu efter att ha läst hennes text är jag lite orolig för att hon är lite väl aggresiv...

Det jag är lite stressad över denna vackra söndagsmorgon är att den text hon levererade varken följer eller stämmer överens med de riktlinjer jag punkterade upp...

Denna pingla vid namn Ingeborg är en dam som inte låter sig hållas innanför ramarna, vilket får mig att le. Och vilket jag förstår att många människor blir frustrerade på. Men jag ler. Jag ler för att hon förvånade mig och för att hon inte tänker förhålla sig till de hänvisningar som fåtts

Och jag ler för att hon i sitt fullspäckade schema slutligen tog sig tid att skriva till min tidning.

Så jag låter denna ståltant att avsluta förordet med "Vi i Den Tredje Alder må rope ut, reagere og delta."



Och jag avslutar detta inlägg med att påminna oss i den yngre generationen att vi har mycket kvar att lära oss om livet och att det oförutsägbara väntar runt hörnet.