> Suck.

Jag har världens fulaste säng på rummet. Den är riktigt gräslig. Och den tillhör min nästan lika gräsli.. nä, nu tog jag i lite för hårt. Den tillhör min nästan lika käcka lägenhetskamrat.

Det är en våningsäng med plats för 3 och det är en plåga för ögat. Denna säng är monterad med skruvar. Inget märkvärdigt alls. Och jag har sagt ifrån X antal gånger till min kära lägenhetskamrat att jag inte vill ha sängen på rummet och att jag heller inte tänker köpa den för några tusenlappar, jag har varit väldigt tydlig. Jag har absolut inte varit barsk eller krävande, utan sagt att det inte är någon stress och att jag helt enkelt inte vill ha den.

Så, denna vackra tisdagsförmiddag lovade kamraten att ta hand om den och att den skulle vara borta på studs och innan jag kommer hem.

När jag kommer hem 8 timmar senare upptäcker jag att sängen inte rört en millimeter och i fönstret sitter min kära kamrat med en cigg och mejsel i handen.

Jag frågar vad som står på och hon säger vänligt att hon inte hittade den rätta skruvmejsen... sen drar hon till jobbet.

Jag suckar, blänger på den gräsliga sängen och letar fram en mejsel, efter 10 minuter ligger sängen på golvet i 21 delar och bredvid de fint organiserade brädstyckena ligger en hög skruvar och muttrar.

Hur svårt kan det vara? För mig var det dock bara kul, tycker att det är muntert att leka IKEA montör och har inga alls problem med det.

Men det jag vill ha sagt är att...bahh, jag ska hålla inne med det. Men det är av ren princip att jag blir frustrerad på sånt här.

Hon höll i en stjärnskruvmejsel och i samma låda hon tog den från låg också en plattamejsel vilket fungerade för att få sängen demonterad....



Som straff får hon ett evigt pussel med att montera ihop sängen igen. Det är en komplicerad säng med massor av delar och plats för skruvar... Enklast vore ifall hon var med så att hon kunde förstå och förhoppningsvist minna logiken tills nästa gång hon en vacker dag vill montera ihop den igen.

Men det är inte mitt problem, hon sa till mig att jag fick försöka ta ner den själv (om jag hittade rätt mejsel)...




Är det rätt att ge konsekvenser som straff? Är detta den ljuva musiken av okända och lata kamrater?