> Jag överlevde!

Status: Ett plåster rikare och flera tårar fattigare.


Fick support med mig vid namn Mikael, tack. Utan dig hade det dröjt ytterligare ett år.

Du ska veta att det hänger ett moln skam över mig. Men nu har du iaf sett mig i dagens tillstånd!

Ett jobbigt tillstånd jag hoppas vi inte kommer att få uppleva igen tillsammans.

Jag ser det som så, jag har inga som helst tendenser eller dragningar åt att bli knarkare.





Att bo på Gran Canaria (de senaste 8 veckorna) utan varken internet (annat än datorer med modem) och nyheter (annat än vem som fick ligga med vem igår) har min kunskap om omvärlden sjunkit. Den har i vartfall inte ökat.

Nu kan jag föreställa mig hur isolerad och oallmänbildad man var på Fotö förr i tiden, innan bron fäste sina rötter.

Denna brist på nyhetsflöde har alltså resulterat i min försenade medvetenhet gällande pojk-och flickband alá 1998 goes 2008.

Så, jag ber om ursäkt ifall Backstreet Boys nyheten inte längre är färsk för er. För mig är den 1 dygn gammal redan.

Men har man inte mediesuset i öron och öron hela tiden så...

För att inte tala om äventyret på andra sidan Atlanten, Hillary Clinton hursa? Bills fru?

Hursomhelst känns det otroligt skönt att vara hemma igen. Min tid där nere var nok.
Men jag har heller inte sagt att jag saknar Playa Del Inglés och dess innehåll.



Förresten, Olof, är det inte dags för dig att mecka en sånhäringa blogg också. Nu när du har mobiltelefon och allt:)

Så kan vi tönta oss tillsammans.