> Livet är kort

Hemma igen.

Skönt att vara hemma. Veckan i Sälen var också skön. Livet är skönt.

Och nu i min bekanta miljö på ön är jag konfunderad och snäppet till bekymrad över min situation och höst.

Jag har bråttom. Livet är inte bara skönt, det är kort också.



När jag inte har mycket i tankarna för stunden så brukar jag skapa listor i huvudet.

Och den listan som råder i huvudet just nu är en lista över de värsta känslorna- som jag känner till.

Jag brukar sällan rangordna mina listor, eftersom att jag lider av korttidsminne så brukar jag bara bli förvirrad tillslut...

Hursomhelst, den känsla jag avskyr att känna är otillräcklighet.

Att känna att man är otillräcklig är som att få bortsprängt bägge händerna, en i taget...

Vad är det som orsakar dessa otillräcklighetskänslor då?

Jo, kraven, pressen, förväntningarna, deadlines och "människor-som-påstår-sig-veta-mer-än-en-själv".



Tyst nu My. OK.